I alla forskningsrapporter står det att barn mellan 2-4 år tar störst skada av en skilsmässa. Det skapar enorm ångest hos mig för våra barn är just 2 och 3 år. Jag skulle gärna hålla ihop för barnens skull några år till om det gynnar dom i en skilsmässa men jag klarar nog inte av det här längre. Finns det några som skilt sig med så små barn och där det faktiskt gått bra och barnen verkar må bra med varannan veckas boende?
Det är olika för olika barn hur man påverkas. Det viktigaste, som ni vuxna kan påverka, är att sköta det hela på ett snyggt sätt som gagnar barnen. Dvs samarbeta. Snacka inte skit om varandra.
Vilket bullshit.
På vilket sätt skulle det gynna barnen att leva i en familj som inte längre fungerar?
Ju äldre de är desto svårare blir det.
Dagisålder är perfekt då de ännu inte hunnit präglas av kompisar etc som de gör i skolåldern.
Huvudsaken är att ni föräldrar fattar vikten av ett umgängesschema som gynnar barnen och inte ert egna ego.
Vilket bullshit.
På vilket sätt skulle det gynna barnen att leva i en familj som inte längre fungerar?
Ju äldre de är desto svårare blir det.
Dagisålder är perfekt då de ännu inte hunnit präglas av kompisar etc som de gör i skolåldern.
Huvudsaken är att ni föräldrar fattar vikten av ett umgängesschema som gynnar barnen och inte ert egna ego.
Mina föräldrar skildes när jag har 14 och min bror 19. Helt värdelöst. Jag var en vilsen fjortis på den tiden och ingen av mina föräldrar lyckades bygga upp en trygg punkt igen. De var sorgsna och hade väl inte orken som kräves och jag flydde från allt och flyttade gladeligen hemifrån som 15 åring. Tyvärr med en kriminell kille. Så det hade kunnat sluta hur illa som helst. Men tack o lov bröt jag mig fri som 18 åring. Idag många år senare så är vi hyfsat nära inom familjen, men vi har nog en lucka på 10-15 år.... Har alltid tänkt att det är bättre att skiljas när barnen är mindre så man hinner bygga upp en ny familjesituation, nya hem att komma hem till, nya traditioner osv...
Min yngsta var 4 och min äldsta var 6 när vi skilde oss. Det som jag tror är avgörande för hur barnen tar sig igenom en skilsmässa är hur föräldrarna väljer att hantera den. Kan man vara överens, kan man gemensamt alltid se till barnens bästa, bosätta sig nära varandra, kommunicera så tror jag förutsättningarna för barnen är de bästa och jag tror inte de tar skada av separationen.
Om däremot föräldrarna väljer att smutskasta varandra, vara själviska och småsinta, kanske flytta ihop med en ny partner de första de gör, flytta till annan ort, bråka om barnens saker, deras uppfostran, deras förskola/skola så tar nog barnen skada oavsett vilken ålder de är i. Barn vill ha lyckliga föräldrar. Om du lever med en partner som inte gör dig lycklig, kanske mycket bråk i familjen, kärlekslöst, så skapar de osäkerhet hos barnen. Jag lovar att de kommer inte ta skada av en skilsmässa i det läget.
Tillägg, mina barn är numera tonåringar så de har vuxit upp med skilda föräldrar. De mår alldeles utmärkt, jag och deras pappa bråkar inte, vi är enade kring barnen, vi bor nära varandra, vi har båda satt barnen först genom alla år. De har inte tagit någon som helst skada av att vi skilde oss. Hur det hade sett ut om vi inte hade skilt oss vet ju ingen såklart, men att de skulle kunna varit mer harmoniska med livet och mer stabila än vad de är nu har jag svårt att se.