Forum Barn 3-5 år - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • 3 åring plötslig rädd för dagis

    Ons 12 jun 00:10 Läst 0 gånger Totalt 2 svar
    Ons 12 jun 00:10

    Hej alla underbara människor där ute.

    Jag har en 3 åring som fortarande inte har något språk/tal men förstår allt dom sägs. Kan säga några 2 menningsord och några enstaka ord men inget mer än det. Går inte att föra en dialog med honom. Misstänker att han har en språkstörning. Men till saken nu han hade jätte svårt för dagis i början han började när han var 1.5 år gammal inskolning tog lång tid. Ca 2 månader då hade vi inskolning efter inskolning. Men tillslut började han älska dagis och ville sen inte följa med hem vid avhämtning vilket var positivt. Men nu sedan 2 veckor tillbacka är han jätte rädd när jag lämnar honom. Han gråter jätte mycket vill inte vara där. Han verkar jätte rädd på något sätt. Eftersom han inte pratar än så är det svårt att veta om något har hänt. Jag har frågat personalen men dom säger att inget har hänt. Men ändå säger min mamma hjärta att något är fel. Jag får så ont i magen när jag ska lämna honom.

    Har detta hänt er som har barn?

  • Anonym (E)
    Visa endast
    Ons 12 jun 11:17 #1

    Det är ju omöjligt att veta. Men jag kan ju berätta om min erfarenhet.

    Min son grät jättemycket på dagis när han var runt treårsåldern. Trivdes inte alls. I hans fall tror jag inte att det var något speciellt som hänt. Eller det var kanske det ur hans perspektiv, men inget konstigt ur vårt vuxna perspektiv. Jag tror att han helt enkelt inte trivdes och kände sig trygg i dagismiljön och aktiviteterna som de hade för de stora barnen 3-5. Innan hade han varit med de små och fått mycket mer närhet till personalen och lugn och ro. Han var mest för sig själv i den åldern också och lekte inte så mycket med de andra barnen, vilket ofta är förväntningen på barn från tre och uppåt.

    Det vände när han blev 4 och började leka lite mer med de andra barnen.

  • Ons 12 jun 16:52 #2

    Händer med min treåring också just nu. Han gråter varje dag när jag lämnar honom på dagis, klänger sig fast vid mig och vill följa med mig till jobbet. Lärarna säger att han ofta frågar efter mig på dagarna också. Han brukade aldrig vara såhär. Han har alltid varit mammig men aldrig gråtit på morgonen. Vi har ingen förändring hemma. På förskolan älskar vi pedagogerna. Jag vet inte heller vad jag ska göra, är också orolig. Samtidigt som jag förstår att barn genomgår olika faser. Kan inte göra något åt det heller, måste ju jobba. Men det känns skit. Hans tvillingbror gör inte såhär.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll