När IVF är den bästa chansen

Hej alla som, precis som jag, fått veta att IVF är den bästa chansen att bli gravid. Startar den här tråden för att jag känner att man kan behöva stöd från alla håll och kanter. Och för att det är så skönt att kunna skriva av sig och bolla tankar och känslor med likasinnade.

Lite kort om våran situation:
Vi har försökt få barn i lite mer än ett år. Jag fick ganska snabbt en känsla av att något inte är som det ska. Kanske för att jag är en person som grubblar rätt mycket. Har tänkt på barn sedan jag var i tonåren och har alltid sagt att jag vill ha barn tidigt. Är nu 27 år och livet har inte blivit som jag tänkt. För här sitter jag, frustrerad och barnlös.

Vi tog i alla fall tag i saken och har nu, efter en fertilitetsutredning, fått reda på att min sambo har dåliga spermier. Slöa och få. Mina provsvar visade inga konstigheter alls. Läkaren ville att sambon ska göra ett nytt spermaprov och om det är dåligt blir det remiss till en IVF-klinik. Vi är frustrerade att vi inte får en remiss på en gång, eftersom provsvaret var DÅLIGT. Inte lite dåligt, utan jättedåligt.

Det är i alla fall vår situation, korta versionen. Om det är någon mer där ute som befinner sig i samma sits - hör av er. Jag försöker att bearbeta detta varje dag, timma och minut. Har märkt att det bästa för mig är att prata med personer som varit/är i samma situation. Behöver inget peppande snack från människor som aldrig hade problem att bli gravida. För dom vet inte. Men du som är i samma tits som mig, du vet!

Kram till alla er där ute som kämpar. Ni är inte ensamma!