Sexlivet i en spiral neråt
Före barn var jag en sexgalning. Älskade sex och ville ha sex ofta (3-4 gånger i veckan). Jag har alltid varit så. Efter mitt första barn som kom för 3 år sedan så har min sexlust förändrats. Inte överlag, utan till min man. Jag onanerar fortfarande och så. Jag HAR sexlust. Men jag har blivit så sårad av min man dessa tre år så sexlusten är på noll. Han fanns inte där så som jag önskade under graviditet och förlossning. Han ville ha sex direkt efter förlossning och jag kände stor press kring det, han tjatade mycket, men jag sa inget. Vi började ha sex ganska snabbt när vårt barn var fött, kanske tidigare än vad jag borde ha gått med på. Vi hade det väldigt dåligt första året och bråkade mycket. Trots det fungerade sexet, det är en av dom grejer som alltid har funkat bra mellan oss. Men jag hängde liksom inte med känslomässigt, sexet blev mer och mer mekaniskt för mig. Även om jag får orgasm är hjärtat inte riktigt med, pga hur det är i övrigt i relationen.Sedan har jag gått igenom två aborter under dessa år. Det har dödat sexlusten en del för mig för jag har inte heller vid dessa tillfällen känt att min man har varit ett emotionellt stöd. Det är också avtändande att ha behövt göra aborterna, bara för att han har kommit oskyddat i mig. Det kan jag ju inte skylla honom för, det är vi båda som har slarvat, men känslomässigt så fungerar det avtändande för mig. En annan grej är att jag vid ett tillfälle sög av min man och kräktes för att han kom in för djupt. Då gick han bara iväg och tvättade av sig och visade tydligt att han blev äcklad över att få kräks på sig. Jag blev väldigt arg för han verkade knappt bry sig om hur jag mådde?! Kanske brydde han sig men det visade han inte och vi började snabbt gräla. Inte fick jag komma heller och han hade redan kommit. Detta var typ ett år sedan men jag har helt tappat lusten till att suga av honom efter det. Min man är väldigt bra i sängen på ett tekniskt sätt och han är mån om att jag ska få orgasm. Men det är som om han förväntar sig att vårt sexliv ska fungera, oavsett hur allt annat ser ut i relationen. Han är inte så empatisk och inte så bra på att vara ett emotionellt stöd. Han är tekniskt kunnig som sagt i sängen och bra på att vara ett praktiskt stöd. Men på det emotionella planet ör han som ett barn. För mig är det viktigaste att vi har en kärleksfull, respektfull relation. Annars vill jag inte ha sex. Hur ska jag kunna kommunicera med honom? Jag längtar tillbaka till vår varma, fina relation med ett härligt sexliv som vi hade före barn. Men så mycket har hänt sedan desssom sitter som taggar i mig. Just nu blir jag mest äcklad på tanken på sex med honom.