Grubblar inför läkarbesök, behöver jag oroa mig?

Jag tycker tyvärr att det låter som att du ska få ett dåligt besked. Det är inte standard att ta med anhörig. Jag hoppas givetvis att jag har fel, men nu när du frågar ville jag svara. När har du ditt återbesök?

Ska dit på torsdag. Vill bara få tiden att gå nu och få besked oavsett om det är bra eller dåligt.

Jag har också fått kollla en knöl o gjort biopsi. Mig ringde de med resultat som var godartat. Så tycker också det låter lite som att de kanske hitta något. Men hoppas verkligen inte det! Håller alla tummar! <3

Ja, väntan är värst. Försök sysselsätta dig med annat, även om det är svårt.

Tyvärr bör du nog förbereda dig för ett negativt besked. Det kan tex innebära att de föreslår en operation av ett bröst, eller del av ett bröst om där finns en tumör eller cellförändringar som kan utveckla sig till tumörer.

Det positiva är att det nuförtiden finns väldigt bra behandlingar.

Jag tycker tyvärr att det låter som att de kommer lämna ett dåligt besked till dig men jag hoppas givetvis att jag har fel! Jag förstår inte varför de annars skulle be dig ta med din man till läkartiden. Om allt såg ok ut så hade de bara lämnat beskedet på telefon gissar jag. Önskar dig all lycka till och hoppas att det inte ska vara något!

Fick den nya tiden samtidigt som jag var där, så i så fall grundar de beslutet att kalla till läkartid på mammografin och ultraljudet.

Vet inte hur jag ska tänka även om jag förstår att jag måste vara beredd på att det kan vara dåligt.

De kan se på ultraljud och mammografi om det ser ut som misstänkt elakartad förändring. (min syster har haft bröstcancer och är frisk, hon fick sin diagnos 2016)

Men man vet aldrig! Hoppas du får ett bra besked! Alla kramar till dig. Vet hur fruktansvärt jobbigt det är o leva i ovisshet. Jag mådde så dåligt av det.. Håller mina tummar.

Jag vet hur det är att gå och vänta. För några år sedan blev jag akut sjuk och hamnade flera veckor på sjukhuset. En massa prover togs och jag fick typ en kasse med mediciner och förhållningsorder. Så fick jag komma hem. På fredagkvällen runt 19 får jag ett samtal från läkaren att jag måste läggas in omedelbart för vidare utredning. Jag befinner mej i en folksamling när jag får det här samtalet och kan inte riktigt prata. Säger att jag absolut inte kan komma då jag ensam med vår 2-åring hela helgen. Maken var utomlands. Får till slut dispens till måndag morgon med order om att jag ska vara där prick 7.00. Jag frågar vad det är han misstänker och får först ett svävande svar, men jag står på mej och han säger ett namn på en sjukdom. Jag googlar såklart och får reda på att den som levt längst efter att ha fått sin diagnos har levt i 2 år. Dödligheten var 100% i den här sjukdomen. Den helgen mådde jag piss och hade 1000 frågor men ingen att fråga. Den helgen fick jag känna på hur det var att få en dödsdom och förberedde mej mentalt för att min tid kvar var begränsad. Jag hade turen och hade inte den sjukdomen trots att mycket talade för det( var iofs en annan ganska hemsk sjukdom men inget jag dör av) men fy vad rädd jag var och fy vad dåligt jag mådde.

Det är hemskt att gå som du gör, men försök att inte ta ut något i förskott. Ett tråkigt besked behöver inte betyda att det inte är behandlingsbart. Just nu är du i det där förbannade förrummet till dödens väntrum. Dom flesta som står där och väntar på att få komma in och bli söndermanglade får bara kika in en stund. Jag håller tummarna att det blir så för dej går lika bra för dej som för mej.

Vilket helsike att gå igenom. Vad skönt att det inte var den sjukdomen. Och tack för perspektiv, - jag har just fått besked om en obotlig nervsjukdom (som kan passera obemärkt eller ge svåra handikapp, ingen kan säga nåt om prognos) men den dör man iaf inte av.

En uppdatering om någon som googlar sig fram till den här tråden i liknande situation vill veta.

Det var ett dåligt besked. Jag har cancer och hela världen känns upp och ner.

Måste sluta amma min tvåmånaders bebis och den här sommaren (och livet) kommer inte bli som tänkt för någon av oss. Nu väntar cellgifter, operation och strålning. Hur förklarar man det för dottern som är fyra år....

All styrka till dig! Känner verkligen med dig, så sorgligt och du har en jobbig tid framför dig, men det kommer att bli bättre! Jag känner två som gått igenom detta och båda har det gått bra för, sjukvården är jättebra idag och båda har berömt de de läkare och sköterskor som haft hand om dem.

Stor kram!

Jag beklagar. Det kommer bli tufft men de allra flesta blir friska.

Beklagar verkligen.

Nu har dom koll på dig och gör allt som går att göra. Hoppas de kommer gå bra och försök ha livslusten kvar. Massa kramar

Så ledsamt att höra! Det kommer att gå bra. En guppig resa. Se till att du har stöd runt om dig. Du behöver inte vara rädd. De tar fint hand om dig på sjukhuset. Tacka ja till hjälp och stöd som erbjuds från vården.

Vill ändå skicka största och varmaste kramen till dig!

Så ledsamt ts. Ta all stöd och hjälp du kan få. Det kommer att bli tufft för dej med småbarn och behandling, Kanske kan vi här i tråden vara till lite stöd om du vill.