Utanför på jobbet å olycklig
Ingen som verkar bry sig om en eller intresserar sig för en. Ingen som tar kontakt och frågor saker som t.ex. hur läget är och vad man gjort i helgen osv.
Man trodde att man hade vänner och i alla fall en bra vän på jobbet men känns verkligen inte så nu. Man kan sitta helt knäpptyst på jobbet en hel dag medans de andra stojar glatt med varandra och ingen verkar tycka det är konstigt eller frågar hur man mår.
Jag har liksom tappat talet på något sätt också. Vet knappt ibland vad jag ska säga till folk, alltså hur man ska öppna en konversation då jag vet inte om jag lyckas fullfölja den då det ibland blir tomt i huvudet. Ibland så vågar jag inte heller det då det är inte alltid man får någon respons från vissa.
Saker som har hänt i min barndom (mobbning) tror jag som spökar för mig nu i vuxna dagar.
Man får en känsla av utfryshet även fast det kanske inte är avsikten av kollegerna, men när de känslorna kommer så kommer ångesten och känner att jag bara vill försvinna från denna jord.
Ibland så tänker jag på hur folk skulle reagera om man valde att avsluta sitt liv. Skulle man bli saknad eller skulle de flesta tycka det var lika bra att den tråkmånsen försvann.
Det är situationen på min arbetsplats som jag beskriver nu. Utanför har jag ett olyckligt liv utan vänner och en fru som inte tar det här på allvar.
Någon mer som känner igen sig och hur hittar man en utväg från den här bubblan man sitter i? Är terapi det enda som hjälper? Det känns faktiskt inte som att det skulle hjälpa mig att prata med någon psykolog då det är en enda röra i mitt huvud just nu och vet inte om jag kan förklara exakt hur det ligger till.