BIM augusti 2019
Nu vet jag inte vad. Är så trött. Ingen energi. Funderar hela tiden innan BIM.. När det närmar sig iaf. Drar o molar lite. Mår illa från och till... Jag tycker det är psykiskt påfrestande detta. Iaf denna gång...
Varför tar det sig på första försöket på andra. O för vissa andra är det en "kamp". Jag vet. Jag vet. Jag har ett barn. Jag är lyckligt lottad och en till graviditet ska man inte ta som självklarhet. Jag är så nere just nu nu iaf.
Min kille förstår inte. Han är mer "tar de som de kommer, o är säker på att de kommer" Men det är ju jag som går o känner efter. O nästan varje månad känner jag att kroppen lurar mig.. Vet inte vad jag vill med detta inlägg. Men är nere idag helt enkelt. Längtar efter o få vara gravid och känna att jag kan ge mitt barn ett syskon. Detta är vårt 5e försök. VET att många av er kämpat längre. Men just idag jämför jag mig inte med någon.
Kramar till er alla där ute. Hoppas jag inte sprider negativit. Ville bara skriva av mig <3