Sån enorm längtan, sån enorm sorg att jag inte fungerar vissa dagar...

Jag går snart under av barnlängtan, vissa dagar funkar jag inte överhuvudtaget... jag önskar så att jag kunde ändra på det förflutna så att jag fortfarande haft chansen att välja och ha möjligheten att få ett barn till...

Finns ingen, INGEN, som förstår mig och det känns som om alla runt omkring mig känner sig så nöjda med det antal barn de har och absolut inte vill ha fler. Varför kan inte jag också få känna det? Innerst inne är frågan om jag skulle orka med allt vad det innebär med graviditet och oro att allt ska gå bra och att uppfostra och ta hand om en till, men kroppen bara skriker efter en till. Jag har en sån djup o gränslös sorg inom mig som snart kväver mig eftersom jag inte har någon att ventilera den med...