• Liafina

    Vad är rätt?

    Jag är en mamma till 2 pojkar på 9 och 7 år. 9-åringen har kombinerad ADHD med inslag av autism. Jag är skild sedan 5 år tillbaka och har en sambo och vi bor i hus på landet. Jag har mina barn varannan vecka och mitt ex detsamma. Vi har gemensam vårdnad.

    Storebror klarar inte av att vara med sin lillebror. Han stör sig på hur han låter när han leker. Han avskyr honom mest av allt. Han skriker åt honom och hotar honom till döden flera gånger om dagen. Han slår honom och puttar honom. De går på samma skola och även där förekommer hot och våld. De är i princip aldrig sams. Han mobbar sin lillebror. Lillebror är räd för storebror. Han är även rädd för allt. Vågar inte gå på toaletten själv. Vågar inte vara på sitt rum själv. Jag har tagit upp detta med mitt ex och jag har även spelat in ljudklipp på hur det låter här hemma hela helgerna. Det är inte vanligt syskonbråk. Storebror är i behov av att vara själv och ha lugn och ro. Han har ringt sin pappa och frågat om han kan få vara där, men pappa svarar: lilla gubben, pappa har ett jobb att sköta. Frågar jag säger han att han har en familj att vara med den veckan han inte har barnen. Han vill absolut inte ha barnen den vecka på något sätt. Han säger att de är oroliga att jag ska ringa hela tiden. Hemma hos pappa är de sams påstår pappan. När barnen ringer på FaceTime, så är barnen låga i tonen och känslomässigt och lite konstigt lugna. Vet inte varför. De är som helt andra barn.

    Vi har varit på familjeenheten och pratat mellan 4 ögon. Och då säger hans sambo att hon inte vet hur man leker med barn. De har en son tillsammans på 1 år också. Pappan påskiner att det är synd om deras son när han har sina barn då han inte har lika mycket tid för honom. Vi har varit på familjerätten och pratat i 2 timmar. Det enda han ville var att berätta hur dålig jag var och att han har lite annat i sitt liv än att hålla på och gå på möten som ändå inte hjälper.

    Det har kommit in totalt 2 orosanmälningar till Socialen och vi är under utredning. Nu är det sommar så det kommer ta tid innan den är klar. Jag har även gjort en stämning via tingsrätten. Båda barnen vet hur de skulle vilja ha det. Storebror vill bo med pappa och lillebror med mamma. Lillebror vill byta skola.

    Men nu är det så att det är värre än värst här hemma. Skrik och bråk hela tiden. Aldrig en lugn stund. Vi får lägga massor med energi på att dela barnen på helger och lov. Pappan kan ej tänka sig att ställa upp. Jag har gett många alternativ, men han nekar allt. Vad ska jag göra? Finns det något snabbare sätt att få hjälp? Jag tycker ju att han ska ta sitt ansvar då vi har gemensam vårdnad. Jag håller på att gå in i väggen och mår psykiskt dåligt av att se barnen må så dåligt. Vill att de ska få det bra. Pappan är fortfarande arg på mig för att vi skildes då det var han som blev lämnad. Känns som han vill mig illa, men tyvärr åker barnen med också :( Är det inte bäst för barnen att dela på dem? Att blanda in en stödfamilj är ju dumt då han har en pappa. Någon som vet?

  • Svar på tråden Vad är rätt?
  • Klimat Apokalypsen
    Liafina skrev 2019-07-04 10:36:09 följande:

    Jag är en mamma till 2 pojkar på 9 och 7 år. 9-åringen har kombinerad ADHD med inslag av autism. Jag är skild sedan 5 år tillbaka och har en sambo och vi bor i hus på landet. Jag har mina barn varannan vecka och mitt ex detsamma. Vi har gemensam vårdnad.

    Storebror klarar inte av att vara med sin lillebror. Han stör sig på hur han låter när han leker. Han avskyr honom mest av allt. Han skriker åt honom och hotar honom till döden flera gånger om dagen. Han slår honom och puttar honom. De går på samma skola och även där förekommer hot och våld. De är i princip aldrig sams. Han mobbar sin lillebror. Lillebror är räd för storebror. Han är även rädd för allt. Vågar inte gå på toaletten själv. Vågar inte vara på sitt rum själv. Jag har tagit upp detta med mitt ex och jag har även spelat in ljudklipp på hur det låter här hemma hela helgerna. Det är inte vanligt syskonbråk. Storebror är i behov av att vara själv och ha lugn och ro. Han har ringt sin pappa och frågat om han kan få vara där, men pappa svarar: lilla gubben, pappa har ett jobb att sköta. Frågar jag säger han att han har en familj att vara med den veckan han inte har barnen. Han vill absolut inte ha barnen den vecka på något sätt. Han säger att de är oroliga att jag ska ringa hela tiden. Hemma hos pappa är de sams påstår pappan. När barnen ringer på FaceTime, så är barnen låga i tonen och känslomässigt och lite konstigt lugna. Vet inte varför. De är som helt andra barn.

    Vi har varit på familjeenheten och pratat mellan 4 ögon. Och då säger hans sambo att hon inte vet hur man leker med barn. De har en son tillsammans på 1 år också. Pappan påskiner att det är synd om deras son när han har sina barn då han inte har lika mycket tid för honom. Vi har varit på familjerätten och pratat i 2 timmar. Det enda han ville var att berätta hur dålig jag var och att han har lite annat i sitt liv än att hålla på och gå på möten som ändå inte hjälper.

    Det har kommit in totalt 2 orosanmälningar till Socialen och vi är under utredning. Nu är det sommar så det kommer ta tid innan den är klar. Jag har även gjort en stämning via tingsrätten. Båda barnen vet hur de skulle vilja ha det. Storebror vill bo med pappa och lillebror med mamma. Lillebror vill byta skola.

    Men nu är det så att det är värre än värst här hemma. Skrik och bråk hela tiden. Aldrig en lugn stund. Vi får lägga massor med energi på att dela barnen på helger och lov. Pappan kan ej tänka sig att ställa upp. Jag har gett många alternativ, men han nekar allt. Vad ska jag göra? Finns det något snabbare sätt att få hjälp? Jag tycker ju att han ska ta sitt ansvar då vi har gemensam vårdnad. Jag håller på att gå in i väggen och mår psykiskt dåligt av att se barnen må så dåligt. Vill att de ska få det bra. Pappan är fortfarande arg på mig för att vi skildes då det var han som blev lämnad. Känns som han vill mig illa, men tyvärr åker barnen med också :( Är det inte bäst för barnen att dela på dem? Att blanda in en stödfamilj är ju dumt då han har en pappa. Någon som vet?


    Jag har en 7 årig son med autism och en neurotypisk dotter på 6 år. Jag hade Aldrig tolererat att min dotter blev mobbad av sin bror i sitt eget hem! 

    Om barnen inte har en bra pappa som vill ta hand om sina äldsta barn så blir du så illa tvungen att skaffa en stödfamilj åt den äldsta. Inget blir bättre av att du kör dig själv i botten och blir utbränd. Blir du utbränd så riskerar ju båda barnen att hamna i en stödfamilj när pappan är så inkapabel och självcentrerad.

    Skaffa en stödfamilj vännen så att du kan bli stark igen och ge din yngste det han behöver för att återuppbygga en trygg bas för den yngsta och så att din äldsta får en möjlighet till återhämtning likaså.
  • silhuett

    Kan ni inte ha barnen olika veckor? Varannan vecka är storebror hos dig och lillebror hos pappa, och varannan vecka tvärtom?

  • Jamesdio
    silhuett skrev 2019-07-14 16:55:15 följande:

    Kan ni inte ha barnen olika veckor? Varannan vecka är storebror hos dig och lillebror hos pappa, och varannan vecka tvärtom?


    Men det är väl det som pappan motsätter sig? Då har han ju alltid något av barnen?
Svar på tråden Vad är rätt?