Hur skapa ensamtid med barn?

Har ingen egen erfarenhet (har bara ett barn), men kan tänka mig att om du kommer överens på förhand med varje barn vad och när bara ni två ska göra?

Har tvillingar och samma dilemma. Dom är tillsammans dygnet runt, både hemma och för förskola. Den egentid jag har med nån av dom är vid vab eller om nån ska till läkaren ensam.

Är dessutom ensamstående, så har ju inte möjlighet att dela på dom heller. Kan ju inte lämna ena ensam hemma.

För din del tror jag att det kanske blir lättare att göra nåt med 4 åringen först. Då är det nog lättare att förstå att det är 3 åringens tur nästa gång.

Finns det en partner så kan ni ju ha egentid och hitta på något med var och en på egen hand, så ena inte behöver vara hemma och ha tråkigt.

Vill de ha egentid eller varför?

Min man och jag delar upp dem ibland, han gör något med det ena och jag med det andra. Ibland när den ena är sjuk kan jag ta ut den andra själv så den får komma ut och den andra stannar hemma med pappa. Då räcker det med att vi säger att du kan ju inte följa med för du är sjuk, och då köper de det och blir inte ledsna.

Kanske ska du vänta ett par år tills de förstår innebörden av egentid med en förälder. Nu kommer de mest att bli ledsna och besvikna, för de har inget behov av egentid.
Jag förstår att du kanske vill spendera tid ensam med ett barn, men då kanske det får bli så att andra föräldern tar med det andra barnet på nåt samtidigt, eller så väntar du några år till de också har samma behov som du?

Så länge de inte visar att de vill själva så skulle jag inte stressa med egentid för barnen.

Egentid behöver inte vara så stort heller. Det kan räcka med att gå ner till matbutiken för att skaffa glass. Bara en sådan sak kan räcka i början om det är känsligt för det andre barnet som får vara kvar hemma.

Att dela på barnet så att pappan hittar på något samtidigt med den andra är inte möjligt . Dels är han inte så sugen att hitta på grejer efter jobb, del har vi en liten också som måste vara med någon av oss

Jag håller inte alls med dem som skriver att barnen inte behöver egentid med förälder vid 3-4-årsåldern. Jag blev av en barnpsykolog rekommenderad att så ofta som möjligt ha egentid med barnen här hemma, psykologen sa att det var jättebra och att det ger barnen ett lugn och en inneboende trygghet att få vara ensam med en förälder regelbundet. Rådet fick jag när 2,5-åringen var inne i en jobbig period av trots, så rådet gällde väldigt unga barn också.

Nu är vår egentid med barnen så inarbetad här hemma, vi kallar den ?mamma/pappa och x (barnets namn)-tid? så att alla barnen vet vad det handlar om, och inget barn bråkar längre om att få följa med när det andra barnet ska ha egentid.

När vi införde det började vi smått med att bara vara hemma i huset, i ett annat rum under egentiden. Vi kallade det samma sak och sa att: nu är det din tur för mamma och x-tid. Så tog vi en kvart med ett av barnen ensamma. Sen var det andra barnets tur. Efter hand kan man utöka det, byta plats och tid. Då kan man säga till barnet som inte får följa med att det är hens tid imorgon och det brukar gå jättebra för då vet barnet att hens tid kommer. Testa det kanske?

En annan sak som barnpsykologen tipsade om var att man inte behöver göra så stora grejer, för barnets skull (inte heller långe, 10-15 min per dag sa hon). Det bästa enligt henne var att låta barnet styra sin stund med föräldern helt själv. Man ska som förälder inte styra upp det hela utan låta barnet bestämma vad det vill göra. Man som förälder följer barnet och är där på barnets villkor (inget: nu ska vi bygga lego lille X! Eller liknande). Det menade psykologen var det bästa för barnet, att få full uppmärksamhet på sina egna villkor utan att föräldern tar initiativ eller bestämmer.

Det kanske inte alls är det du tänker dig, men bara ett tips för att förenkla situationen att vara ensam med varje barn. Barnet behöver inte så mycket förutom någon som verkligen är med till hundra procent :)