Förväntningarna
Hej.
I brist på vänner med barn vänder jag mig till er!
Att ha en bonusfamilj är så mycket svårare än vad jag förväntade mig.
Vilka förväntningar kan man ha på den nya och hur gör man om den nya verkar nästan helt ointresserad av barnet?
Min dotter som jag har varannan vecka, blir sju år och ska börja ettan till hösten och tycker som tur är om min nya som jag träffade för ca 8 månader sedan.
Dock kan jag känna att min nya bara till en början var väldigt mån om att min dotter skulle tycka om henne och var med väldigt mycket vilket uppskattades både av mig och barnet. De byggde en bra relation och tycker om varandra. Men det kom till en punkt där min nya kände att hon gled ur sitt kompisgäng och i princip vände på en 25-öring och började gå ut 2-3 gånger i veckan. Lägg där till är hon jobbar kväll/dag/helg.
Jag förstår att man inte vill tappa kontakten med vänner, men hur mycket är för mycket festande? Andra känslor som kommit till uttryck är att hon hatar "hamsterhjulet"-vardagen.
Jag vet att jag är den som har barn, inte hon och ett socialt nätverk är såklart viktigt. Det måste vi ha för att överleva. Jag förstår också att kärleken till ett bonusbarn inte är självklar och inte behöver komma över huvud taget i vissa fall.
Vi har diskuterat det här några gånger om att det inte finns någon facit och att det kan vara svårt med förväntningar.
Hur mycket ska jag förvänta mig att hon vill vara en del av barnavardagen varannan vecka? Hur har ni gjort?
Vi tycker ju om henne.
(Vi = jag och min dotter)