Jag undrar om man kan känna på sig om en graviditet är frisk eller om det kommer att bli missfall. Med mitt första barn hade jag em posotiv lugn känsls av trygghet direkt.
Graviditet nr 2 gav mig våldsamma mardrömmar, oro, ett slitande illamående. Slutade i ett MA.
Ni som varit med om både och kände ni på er hur det skullegå tidigt?
Första graviditeten var jag övertygad om skulle sluta i missfall och så blev det också. Övriga 3 missfall var jag inställd på också, men mer pga dåligt hopp än en inre övertygelse.
Nej.
Har varit gravid 4 gånger. Nr 3 var ett missfall. Nr 3 var också den jag kände mig mest självsäker på. Men så slutade det i missfall 
Blev lyckligt gravid efter 3:e försöket. Var orolig för allt, fick också rosa på pappret i tidiga veckor så kunde inte slappna av efter det. Fick då en dålig känsla i samband med det och tragiskt nog slutade det i en hemskt missfall i vecka 9.
Eftersom jag får extremt graviditetsillamående direkt i stort sett så vet jag när illamåendet avtagit. Vilket hänt 3 gånger före vecka 20, alla blev missfall.
Svår fråga! Men jag kände i kroppen att ngt var fel när jag fick mitt missfall, senare samma dag började jag blöda. När jag plussade sa både jag och min sambo att det gick för lätt att bli gravida.
Jag hade faktiskt redan från början en känsla av att det inte skulle bli något med min andra graviditet, skrev det i en anteckning i min graviditetsapp redan i vecka 4.
Illamåendet hade också avtagit "för tidigt", runt v. 8, i jämförelse med min första graviditet (som blev en dotter) och jag blev mer och mer säker på att det skulle bli missfall. Hade rätt tyvärr, det slutade i ett riktigt jobbigt missfall 11+5.
Dessutom sa min sambo, som är den minst vidskepliga personen på den här planeten, att han kände det som att "det inte blev något" efter att vi avslutat den rundan produktionssex. Det var märkligt.
Jag kände på mig. Har i och för sig bara varit gravid en gång så det kan ha varit vanlig ?nojja? som jag tänker alla får. Var dock mer orolig än normalt och sa så fort jag plussade att detta kommer inte stanna.
MA upptäcktes i v 12.
Det mest fascinerande är att 7 +(4-6) var jag extra känslig. Jag ringde till och med BM och sa att jag tror inte det går bra för mig. Fick komma tidigare på inskrivning där BM försäkrade mig om att det är normalt att vara orolig och att så länge jag inte har ont eller blöder så är det ingen fara. BS.
Började få väldigt små bruna flytningar i v 12. Kom bara på pappret. Ringde och sa att jag fått missfall. Gyn sa att det var normalt med flytningar. Fick inte komma in.
Tur i oturen hade jag tid hos specialistmödravården någon dag senare för planering på grund av högt BT. Sa till dr att vi planerar inget förrän vi kollar med UL för jag vet att jag inte är gravid längre.
Hon kollade och graviditeten hade avstannat i v 7+6.