Jag är så ledsen, jag blir aldrig med barn! Min sambo har lite sämre spermier, under medel och som är slöare. Och vi har försökt i 1 år och 7 månader nu och har aldrig fått ett positivt test. Jag är så frustrerad och ledsen att jag snart inte orkar med mer. Jag själv är helt frisk enligt läkaren, och till hösten ska vi göra ivf. Ni som gjort det, hur har ni orkat med hela resan? För jag tycker detta är skit jobbigt..
Ta den hjälp ni kan få och prata med varandra om alla känslor, om besvikelsen, om längtan, förhoppningarna osv. För din man, som verkar vara "problemet", har han gissningsvis sina egna känslor att brottas med. Viktigt att han får stöd och hjälp med det. Kanske han inte kan prata med dig om det.
Man klarar mycket mer än man tror. En del lyckas med ivf på första försöket och för andra tar det flera år. En del ger upp och ställer in sig på ett liv utan barn. En del blir spontant gravida i väntan på behandling. Man vet aldrig innan hur det ska bli.
I det stora hela kan jag känna en enorm tacksamhet över all den hjälp man kan få så gott som gratis.
Något som kan var bra att prata om innan är om och för vilka man ska berätta, så ni är överens. För vår del kändes det bra i början att berätta för alla. Men när tiden gick och de misslyckade behandlingarna avlöste varandra var det inte längre lika positivt med alla frågor.