• Anonym (Beroende)

    Psykiatrin har gjort mig till en missbrukare

    För 6 år sen blev jag sjuk. Psykiskt. Jag började sova dåligt och blev deprimerad. Jag vände mig till vårdcentralen där jag fick träffa psykolog tio gånger. Fick atarax utskrivet som funkade bra. Men psykologen skrev en remiss till psykiatrin och jag fick komma dit omgående.

    Fick diagnosen bipolär, borderline och ptsd.

    Idag har det gått 6 sex år och jag är 30 år gammal.

    Idag är jag beroende av följande:

    Serequel 600 mg

    Lyrica 600 mg

    Stilnoct 5 mg

    Imovane 7,5 mg

    Xanor 1 mg

    Abilify 5 mg

    Propavan 50 mg

    Lergigan 50 mg

    Olanzapin 10 mg

    Brintelix 20 mg

    Oxascand 5 mg

    Hade även litium och antabus under 1 år men jag sa ifrån mig det. Har aldrig haft alkoholproblem och dricker väldigt väldigt sällan alkohol, men när jag väl gjort det har det alltid gått åt helvete.

    Jag är alltså 30 år gammal och är beroende av alla dessa mediciner. Jag vet inte, men det känns väldigt konstigt. Känner mig som en missbrukare som tar alla dessa mediciner. Jag är ju såklart beroende efter 6 år med dessa mediciner.

    Och min fråga är, hur fan blir jag kvitt dessa mediciner? :(

    Började må bra för ca 1 år sen, och jag talade om det för psyk. Men dom tyckte jag skulle fortsätta vara sjukskriven och fortsätta äta alla dessa mediciner.

    Ett stort problem jag har är minnet. Jag kommer inte ihåg nånting. Det som hände igår minns jag inte. Det som hände för en vecka sen minns jag inte. Det är totalt svart och det skrämmer mig.

    Jag vill ju minnas det jag har gjort, sagt och vill göra. Känner mig så hopplös och eländig.

    Jag har blivit en pundare som inte fungerar utan mina mediciner.

    Vad ska jag göra? :(

  • Svar på tråden Psykiatrin har gjort mig till en missbrukare
  • Anonym (Beroende)

    Jag kommer ju aldrig kunna skaffa barn och familj så länge läget ser ut som det gör :(

  • Anonym (Vad säger din läkare?)

    Om du pratar med din läkare om att du har minnesproblem och känner att det är väldigt mycket mediciner. Vad säger hen då?

    Bipolär är ju något som man får leva med och som går upp och ner. Borde ju rimligtvis vara så att man även ser över medicineringen då tänker jag. Men jag har ingen erfarenhet av den diagnosen..

  • Anonym (Samma)

    Har haft samma mediciner plus oxynorm och stesolid . Jag pratade med läkaren och han fasade ut det långsamt. Det var ett helvete men klart värt det! Idag äter jag inga mediciner alls, alvedon på sin höjd. Inget annat. Du måste prata med läkaren och få hjälp, ju längre du håller på desto svårare blir det att sluta. Hoppas du tillfrisknar!

  • Anonym (Medic)

    Mediciner i all ära men jag tror att kroppen kan läka det mesta själv. OM du vill bli kvitt dina mediciner och börja om så att säga så behlver du ordentlig hjälp. Jag tror du måste läggas in under nedtrappning. Såvidare du inte har en vilja av stål?

    Du har dåligt minne. Vem sköter dina mediciner och pengar? Tar du rätt doser eller glömmer du och tar för lite eller för mycket?

    Gör du dåliga köp och har skulder?

    Du får väga fördelar med nackdelar med duna mediciner-deras biverkningar respektive verkan på dina usprungliga besvär. Känner du inga manier med vissa mediciner så vet du ju att de funkar, annars kan du testa trappa ner dessa för att se om effekten är annorlunda. De kanske är totalt onödiga?

    Lycka till!

    Kag har varit missbrukare av läkemedel i mååånga år själv. Idag är jag nere på en minimal mängd.

  • Anonym (Beroende)
    Anonym (Vad säger din läkare?) skrev 2019-07-18 13:55:35 följande:

    Om du pratar med din läkare om att du har minnesproblem och känner att det är väldigt mycket mediciner. Vad säger hen då?

    Bipolär är ju något som man får leva med och som går upp och ner. Borde ju rimligtvis vara så att man även ser över medicineringen då tänker jag. Men jag har ingen erfarenhet av den diagnosen..


    Tack så mycket för ditt svar.

    Jag talade om det för läkaren och jag fick ett personligt ombud som skulle hjälpa mig att komma ihåg saker, exempelvis läkarbesök, besök hos min kontaktperson osv. Det var lösningen på mina problem. Jag skulle få lära mig att minnas bättre, det var syftet med mitt personliga ombud.
  • Anonym (Beroende)
    Anonym (Medic) skrev 2019-07-18 14:04:41 följande:

    Mediciner i all ära men jag tror att kroppen kan läka det mesta själv. OM du vill bli kvitt dina mediciner och börja om så att säga så behlver du ordentlig hjälp. Jag tror du måste läggas in under nedtrappning. Såvidare du inte har en vilja av stål?

    Du har dåligt minne. Vem sköter dina mediciner och pengar? Tar du rätt doser eller glömmer du och tar för lite eller för mycket?

    Gör du dåliga köp och har skulder?

    Du får väga fördelar med nackdelar med duna mediciner-deras biverkningar respektive verkan på dina usprungliga besvär. Känner du inga manier med vissa mediciner så vet du ju att de funkar, annars kan du testa trappa ner dessa för att se om effekten är annorlunda. De kanske är totalt onödiga?

    Lycka till!

    Kag har varit missbrukare av läkemedel i mååånga år själv. Idag är jag nere på en minimal mängd.


    Tack så mycket för ditt svar.

    Ska försöka svara så gott jag kan.

    Jag har faktiskt funderat på att lägga in mig själv på avgiftning just för att kunna sluta med mina mediciner. Så det är ju absolut en bra lösning. Men samtidigt känns det fruktansvärt skrämmande och steget dit är långt med tanke på att medicinerna är mitt allt. Patetiskt, jag vet :/

    Jag sköter allting själv, mediciner, pengar, allt. Men jag måste erkänna att jag ibland överdoserar mina mediciner just för att få känna ett rus. Den dosen jag har idag ger mig ingen effekt längre.

    Jag har riktigt svårt att hålla i mina pengar. Men alla räkningar blir betalda i tid osv. Jag gör dåliga köp, ja :/ har skulder osv.
  • Anonym (Medic)
    Anonym (Beroende) skrev 2019-07-18 14:23:32 följande:

    Tack så mycket för ditt svar.

    Ska försöka svara så gott jag kan.

    Jag har faktiskt funderat på att lägga in mig själv på avgiftning just för att kunna sluta med mina mediciner. Så det är ju absolut en bra lösning. Men samtidigt känns det fruktansvärt skrämmande och steget dit är långt med tanke på att medicinerna är mitt allt. Patetiskt, jag vet :/

    Jag sköter allting själv, mediciner, pengar, allt. Men jag måste erkänna att jag ibland överdoserar mina mediciner just för att få känna ett rus. Den dosen jag har idag ger mig ingen effekt längre.

    Jag har riktigt svårt att hålla i mina pengar. Men alla räkningar blir betalda i tid osv. Jag gör dåliga köp, ja :/ har skulder osv.


    Låter som jag själv.

    Jag betalar räkningarna (numera), och jobbar och hyfsad inkomst för min boende och egentliga kostnader. Jag borde kunna spara minst 5000kr varje månad men snarar handlar jag skit för allt i blrjan av månaden så jag måste snåla sista veckan innan lön.

    Jag har snöar ofta in på saker och blir manisk. Det finns inget stopp. Men jag kan resonera kring det och får enorm ångest. Har varit flera gånger för att få utrett ifall jag är manisk eller inte men alla säger nej. Alltså är mitt beteende alstrat till mina mediciner. När jag tog överdoser så mådde jag kanon. Då gjorde jag dåliga val. Tänkte att jag kunde sälja något för att ha råd med nött dyrt, eller ta extrapass eller stå på loppis. Grejen var att jag orkade aldrig efter manin var över, dvs när jag genomfört det jag skulle ha till varje pris. När jag mådde dåligt gjorde jag dåliga val för att det var så synd om mig.

    Mitt missbruk har gett mig ett fel på ett organ som gör att jag kan dö om jag överdoserar igen. Nu kan jag vara utan värktabletter men mår då riktigt dåligt. Inte i närheten av vad du gör om du slutar nu...

    Jag är glad att jag tagit mig hit. Det tog ungefär 2 år. Men det är individuellt. Min fd blev ren på 14 dagar. Han satt bara och kollade film och reste sig bara för att gå små rundor. Jag låg och vred mig i plågor varje gång tabletterna var slut på den tiden.
  • Anonym (Bordis)

    Säg till läkaren att du vill behandla orsaken bakom symtomen inte symtomen. Då får han problem - allt han gör är att skriva ut behandling för symtomen vilket gör att nu när du slutar med medicinerna (vilket du kommer göra nu med eller utan läkare) så kommer symtomen som du hade från början tillbaka eftersom ingen behandling gavs för orsaken bakom sömnproplem, trauma. Förklara att du inte kan läka orsaken som ger symtomen om symtomen trycks undan tillfälligt av mediciner och sedan kommer tillbaka. Förklara att du behöver sluta fly med mediciner, sök sömnskola, traumaterapi och DBT och mentaliseringsbasserad terapi. Det ger bara effekt om man inte drogar bort känslorna utan övar sig i att vara närvarande i sina känslor. Säg att du lägger in dig på avgiftning först eller byt läkare. Det enda han kan är att skriva ut grejer likt en langare - han kan inte hjälpa till på riktigt. Tacka nej till mediciner. Dina mediciner hjälper att trycka undan det jobbiga en liten stund med det gör piller och pulver du kan köpa ute på gatan också så det behöver ingen gå till sjukvården för. Begär riktig hjälp! Det är ingen skillnad på en drog oavsett vem man fått drogen av det är ju inte mindre farligt för att du hämtar den av en läkare än av Gurra i gathörnet. Sluta med drogerna så att orsaken kan kommas åt och behandlas!

  • Anonym (Samma)
    Anonym (Samma) skrev 2019-07-18 14:00:37 följande:

    Har haft samma mediciner plus oxynorm och stesolid . Jag pratade med läkaren och han fasade ut det långsamt. Det var ett helvete men klart värt det! Idag äter jag inga mediciner alls, alvedon på sin höjd. Inget annat. Du måste prata med läkaren och få hjälp, ju längre du håller på desto svårare blir det att sluta. Hoppas du tillfrisknar!


    Kanske ska tillägga att jag la in mig på psyket och fick hjälp där.
  • Anonym (Beroende)
    Anonym (Medic) skrev 2019-07-18 14:49:32 följande:

    Låter som jag själv.

    Jag betalar räkningarna (numera), och jobbar och hyfsad inkomst för min boende och egentliga kostnader. Jag borde kunna spara minst 5000kr varje månad men snarar handlar jag skit för allt i blrjan av månaden så jag måste snåla sista veckan innan lön.

    Jag har snöar ofta in på saker och blir manisk. Det finns inget stopp. Men jag kan resonera kring det och får enorm ångest. Har varit flera gånger för att få utrett ifall jag är manisk eller inte men alla säger nej. Alltså är mitt beteende alstrat till mina mediciner. När jag tog överdoser så mådde jag kanon. Då gjorde jag dåliga val. Tänkte att jag kunde sälja något för att ha råd med nött dyrt, eller ta extrapass eller stå på loppis. Grejen var att jag orkade aldrig efter manin var över, dvs när jag genomfört det jag skulle ha till varje pris. När jag mådde dåligt gjorde jag dåliga val för att det var så synd om mig.

    Mitt missbruk har gett mig ett fel på ett organ som gör att jag kan dö om jag överdoserar igen. Nu kan jag vara utan värktabletter men mår då riktigt dåligt. Inte i närheten av vad du gör om du slutar nu...

    Jag är glad att jag tagit mig hit. Det tog ungefär 2 år. Men det är individuellt. Min fd blev ren på 14 dagar. Han satt bara och kollade film och reste sig bara för att gå små rundor. Jag låg och vred mig i plågor varje gång tabletterna var slut på den tiden.


    Jag brukar fundera mycket om jag föddes misslyckad. Och att det sociala arvet bet mig i arslet, TROTS att jag lovade mig själv att aldrig bli som mina föräldrar. Min uppväxt har varit förjävlig, det var alkohol blandat med tabletter. Och jag trodde jag kunde bryta det sociala arvet, och jag kunde aldrig för mitt liv tro, att jag en vacker dag skulle börja med tabletter. Men nu sitter jag här med tabletter som styr mitt liv. Jag vill kunna få tillbaka kontrollen, jag vill kunna kontrollera tabletterna, inte tvärtom. Men jag har märkt av en förändring hos mig själv, nämligen att jag söker efter ruset som tabletter ger. Och som jag skrev tidigare, jag känner ingen effekt längre. Men ändå håller tabletterna mig ovanför vattenytan. Jag måste även erkänna att jag försökt få ut opiater. Jag har vänt mig till vårdcentralen för att försöka få ut tram eller liknande. Och det är nära nu att jag lyckas.

    Varför gör jag så mot mig själv? Är jag en missbrukare?
Svar på tråden Psykiatrin har gjort mig till en missbrukare