BF mars 2020 - stannar på FL

Hej! Jag är gravid i v.7, lite beroende på vilken app. Men ngt sånt. Jag är såklart överlycklig men känner verkligen igen mig om att man känner sig deppig. Vilket är ju jätteskumt, spec eftersom jag längtat flera år efter en trea. Hade precis gett upp när jag plussa! Jag mår fruktansvärt illa. Det lixom tar över allt! Kan inte minnas att det kom såhär tidigt med mina andra två. Är aldrig hungrig utan får tvinga i mig mat. Har nog gått ner ist för upp (väger mig inte). Har superömma bröst, so far so good, men det som oroar mig är att jag inte direkt har en påtaglig molvärk. Litegrann känner jag och det sticker lite. Men har fått ngn dille på utomkvedshavenskap. Någon som vet om man har alla symtom som vanligt då men att det då sitter fel? Hoppas på att få göra tidigt UL men min barnmorska har fortf semester. Nytt för denna gång är att jag får göra kub har inte fått det innan i vår kommun.

Håller helt med. Är jag ute och gör ngt så får jag lite annat att tänka på och inte känna efter så mkt. Lite som när man är/var bakfull ;)

Å vecka 9 värst alltså, jag är 7+1 (v 8) och känner mig mer levande än död. Försöker också tänka positivt men ibland är det svårt :S. Har semester nästa vecka också och har redan än smygande ångest hur jag ska klara att gå upp megatidigt till jobbet. Håller tummarna för att du känner dig piggare på Kreta. Låter urhärligt iaf. Längtar till mitt VUL och berätta för familj och vänner. Någon som har berättat för familj och vänner än?

Känner mig mer död än levande ska det såklart vara :S

Här är en till som är deppig av allt illamående och trötthet. Idag har jag knappt kommit ur sängen. Vet att jag inte mår bättre att ligga men det får va så idag. Längtar också jättemkt efter att berätta. Speciellt för mina barn. De är 4 och 6 år och kommer bli såååå överlyckliga! Men vågar inte berätta förrän det är lite säkrare eftersom de kommer absolut inte kunna va tysta om det, förmodligen säga det till ALLA de träffar, busschauffören, farmor och farfar o.s.v.

Hej! Vecka 11 här om 2 dgr ( men vem räknar ;)). Jag mår fortf otroligt illa och är trött. Dock har det blivit bättre med maten, kan äta mer nu och sitter inte å petar på samma sätt. Va på VUL förra veckan och allt såg fint ut. Men man känner sig ju då ändå orolig emellanåt. Hoppas på kub snart även om det oxå känns skrämmande med alla prover. Har aldrig gjort ett sånt innan. Känner mig oxå otroligt kluven till hur man ska göra vid ett dåligt resultat.

Jag berättade igår för mina barn (6 och 4 år). Va verkligen så uppspelt över det och längtade såååå tills de skulle få veta. Gick inte alls som jag hoppats haha. Min 4 åring sprang iväg gråtandes och sa jag skojade. Hon va nog ledsen i en halvtimme och min 6 åring blev jätteglad men eftersom min 4 åring grät högt och ljudligt fanns det inte riktigt utrymme för hennes glädje! Haha så sjukt! Jag som drömt och tänkt på att få berätta sen dag ett.

Men sen kom hon in och pussa på magen. Så antar det va lite glädje iaf ;).

Jag har också kub sent 13+0. Funderade med på att om man behöver gå vidare med NIPT (i mitt landsting gör man det om man får dåligt resultat på kub kostnadsfritt) är det någon bäst före tid på det testet?

Å kan man få reda på kön så tidigt? Gäller det vid kub oxå, någon som vet?

Jag fyller 38 år om några månader. Har aldrig fått göra kub innan (va 4 år sen sista barnet, men kommer göra det denna gång. Kommer göra NIPT om jag behöver efter resultatet från kub. Men kommer inte betala för det. Tänker man får förlita sig på kub resultatet. Pjuh, men man är såklart ändå väldigt orolig!

Jag beklagar verkligen! I vecka 19 så pustar man ju verkligen ut och speciellt när man sett att allt ser bra ut! Hemskt! Hoppas du kan njuta i din graviditet nu, som du skriver får du nog bara släppa, finns ju ändå inget man kan göra mer än tänka positivt <3