Prioriteringar i en relation
Jag lever själv med mina två barn på heltid. Har dock träffat en man som oxå har två barn men på halvtid. Jag jobbar heltid och ibland krävs det att jag jobbar hemifrån vilket är helt ok för mig. Min nya jobbar konstiga tider (i förhållande till 8-17) och även varannan helg. Med tanke på att jag har barn på heltid och vi arbetar olika tider har vi svårt att få ihop tiden tillsammans. Jag har dessutom många väninnor som jag gärna vill umgås med. Jag får ofta höra från min nya att jag måste dra ner på mina åtaganden och måste prioritera bättre (till fördel för honom). Ofta blir jag anklagad för att prioritera honom sist. Barnen går först och det är jag tydlig med. Igår blev jag tvungen att jobba några timmar på kvällen samt packa då jag och barnen skulle ut och resa så vi hann inte ses. Skickade ett gulligt sms när jag gick och la mig men fick då ett samtal att jag ska sluta med det eftersom jag i vart fall inte bryr mig tillräckligt och numera även prioriterar jobbet före honom. De här samtalen kom allt oftare och jag blir oxå anklagad för att vilja gå tillbaka till mitt ex (vilket absolut inte är sant). Ja, jag prioriterar mina barn. jobbet ser till att jag kan försörja familjen så ibland måste jag jobba lite mer. Min nya kommer inte efter mina vänner men självklart gillar jag att få umgås med dem. Den här sommaren har vi inte hunnit ses så mycket då han har jobbat hela sommaren och jag har haft semester och inte velat sitta hemma. I normala fall ses vi nästan varje dag även om det kanske inte så ofta är kvalitetstid utan mer vardagshäng med barn, Min fråga är om jag verkar ha ett felaktigt tänk eftersom han så ofta blir förbannad?