Klängig bonus

Så kan små barn göra när de vill bonda med någon och känner sig osäkra. Mitt tips är att du hittar på saker på egen hand med yngsta barnet ibland, kanske ett McDonalds-besök eller så, så att han får lite tid med dig. Med tiden kommer han lugna sig. Och ni ska absolut inte vara hårda mot honom eller säga till honom mer än typ ?så, nu vill jag sitta ifred lite, sen får du sitta i mitt knä?. Du är väldigt ung och det kan vara tufft att bli bonusmamma då. Men du kan just därför också ha en härlig kompisrelation med barnen som de inte får med nån äldre. Lycka till!

Hur gamla är barnen?
Hur länge har du varit en del av barnens vardag?
Hur långt mellan föräldrarnas uppbrott och du kom in i bilden?

Gissningsvis är det en fas barnet kommer växa ur när han blir trygg med dig och förstår att du inte kommer försvinna.

[quote=79825163][quote-nick]Anonym (ingen fara) skrev 2019-08-11 23:37:07 följande:[/quote-nick]Hur gamla är barnen?

Hur länge har du varit en del av barnens vardag?

Hur långt mellan föräldrarnas uppbrott och du kom in i bilden?

Gissningsvis är det en fas barnet kommer växa ur när han blir trygg med dig och förstår att du inte kommer försvinna.[/

Hej!

Barnet i fråga är 6 år. Brorsan är 10.

Det har gått snart två år sedan skilsmässan och barnen har känt mig sedan mars ungefär. De har tagit det bra och uppvisar inga negativa känslor, även om jag förstår att de inte är bekväma med att uttrycka sig helt. Grabbarna är fantastiskt duktiga och bra på att anpassa sig. Det är mest min kille som är orolig då han ser att jag blir väldigt trött då jag aldrig får vara ifred från yngsta.

Jag är ju medveten om att jag egentligen inte lever det liv som jag planerat, det är svårt att anpassa sig som ung bonusförälder och framförallt utan egna barn. Killen är inte ens säker på att han vill ha fler barn i framtiden, vilket jag egentligen vill. Är dock beredd att offra det för jag älskar honom, men vill kunna känna att relationerna gentemot hans barn flyter på utan svårigheter och att jag skall kunna få ha egentid om jag så önskar samtidigt som jag ger dem kärlek.

Tycker du ska köra järnet när du umgås i bonusfamiljen men att ta ordentligt med pauser för återhämtning. Mår du bra och vilar knopp och själ regelbundet så kommer bonusfamiljelivet vara kul och du kommer att hantera barnen galant.

Tips för verkligheten. Behöver förankras hos pojkvännen. Känner du att det blir för mycket så tar du träningsväskan och drar iväg och tränar. Eller drar iväg med nån kompis och fikar. Helst behöver du göra det redan innan du känner dig urless. Det bästa är att du drar när det är på topp för att du ska längta efter att få komma tillbaka så fort som möjligt. Och det allra bästa att planera in det på förhand. Vet du med dig att du inte orkar vara i bonusfamiljen mer än 2 kvällar i rad utan att bli supertrött så ska du planera för att vara på egen hand varannan eller minst var tredje kväll.

Låter som att ni går för fort fram för både barn och dig...

Dessutom behöver du inte ta så mycket med barnen utan det är pappans ansvar att lägga fokus på sonen som vill ha uppmärksamheten!!

Ts, utan att vara någon barnpsykolog så tror jag att det yngsta barnet påverkats av skilsmässan och blivit otrygg av den. Låter som rädslor för att viktiga människor kan försvinna hur som helst. Och då föräldrarna framförallt. Tror att föräldrarna i det här fallet skulle behöva förklara för honom om att föräldrar kan sluta älska varandra och skilja sig men att kärleken till barn består och att de två aldrig kommer att lämna sina barn. Sedan behöver föräldrarna samarbeta för att i verkligheten visa att deras kärlek för barnen är starkare än någon skilsmässa.

Men ts, det här är ingenting som du kan göra. Du behöver förhålla dig till barnet. Tycker att du ska göra ditt bästa när du är där med din bonusfamilj men inte vara med mer än vad du mäktar med.