95tjej skrev 2019-08-13 13:24:07 följande:
Hej på er,
Jag förlorade våran lilla kille i somras i V.22 då hjärtat stannade.
Det slog dagen innan vi fick beskedet, väldigt jobbig historia men vill man läsa om den så har jag gjort en tråd om det tidigare.
Jag var efter det sjukskriven i tre veckor, jobbade en vecka och sen hade jag några veckor semester som planerat.
Nu är jag tillbaka till jobbet och vardagen, men jag mår inte bra.. Det spelar ingen roll hur mycket jag intalar mig att allting kommer bli bra.. För rädslan av att aldrig få bli mamma, och ilskan över vad man förlorat tar så ofta över.
Det enda jag ser är bebisar, barnvagnar, gravida magar... I Samband med allt det här ska jag vara med och planera en babyshower för min bästavän som var 2V före mig i graviditeten.. Jag vill såklart detta, just för att det är min bästavän och jag vill att hon ska ha bra minnen ifrån den här tiden. Nu låter det som att jag bara beklagar mig! Men det jag egentligen vill är att komma i kontakt med någon/några som har varit med om samma.
Hur tog ni er upp ? Har ni barn idag ?
Jag fick tillbaka min mens efter ungefär en månad, och fick ett positivt ägglossnings test för lite mer än en vecka sen. Så jag håller såklart tummarna.
Kan tillägga att jag fick som svar ifrån sjukhuset att MA berodde förmodligen på en infektion i moderkakan, samt moderkaks avlossning vilket även ledde till att vattnet gick för tidigt i samband med en stor blödning.
/En ganska förtvivlad tjej.
Beklagar så fruktansvärt TS. Samtidigt vill jag ändå gratulera eran lilla ängel. Det är hemskt att han inte fick stanna och att ni också har upplevt detta.
Jag vet tyvärr vad ni går igenom.
2017 miste vi Dylan. Han dog 10 dagar gammal. Pga en eventuell försvagad livmoderhals och en GBS infektion så kom han i v.25. Han fick sedan en infektion och somnade in i sin pappas famn.
Jag pluggade på distans och valde därför att fortsätta. Min sambo hade ett fysiskt tungt jobb så han var sjukskriven i drygt 3 månader innan van började jobba.
2.5 månad efter Dylan blev vi gravida med Ellen. Jag fick cerklage (syr i livmodertappen så man inte riskerar att föda för tidigt) och blev sjukskriven i Juni när jag var klar med studier. Men tyvärr dog Ellen i magen pga att GBS infektionen smittade henne.
Min sambo hade då blivit arbetsledare och hade kontorsarbete. Jag var sjukskriven i 4 månader. Jag och sambon tyckte det var skönt att få komma igång.
Vi har blivit starkare och mycket sammansvetsade efter våra tragedier. Vi har låtit varann sörja på våra egna sätt för inget sätt är fel. Vi pratar mycket om vad vi känner och tänker.
Vi har ett stort socialt stöd från familj och vänner som finns för oss. Vi fick väldigt bra hjälp från vården med samtalsterapi.
Vi har (låter konstigt) men tacklat det bra. Vi bestämde oss för att göra allt för att må så bra vi kunde för vi vill leva och må bra så vi kan hylla och leva för våra änglabarn. Vi besöker graven minst en gång i veckan och vi har mycket kort och minnessaker framme. Vissa dagar är självklart svåra inland och de måste det få vara.
Prata prata prata! Låt er omgivning veta hur ni känner och mår. Mina tre bästa vänner var gravida samtidigt som mig. Vän nr 1 skulle ha i december, jag i februari och de två andra vännerna i mars april. Var lite rädd först men det går bra och jag är stolt gudmor åt två av barnen.
Visst kan jag tycka det är svårt ibland med att se barnvagnar, men jag insåg snabbt att det där är inte min barnvagn och mitt liv.
Vi är nu gravida i v.17+5. Jag blir lätt gravid (alla tre var första försök) men vi har haft sådan otur. Jag har cerklage och äter antibiotika dagligen och är sjukskriven till BF. Det går inte en dag utan att jag är rädd men jag försöker tänka positivt och omger mig med människor som ger energi och som jag mår bra av.
Vi har 4 bra läkare på specialistmödravården som vi känner oss trygga med och som hjälper oss oerhört mycket.
Vill du fråga något så gör det, du får skriva pm om du vill.
Ta hand om er <3
