22 år o en enorm barnlängtan

Hjärnan är inte färdigutvecklad förrän vid ca 25 och det må jag ju säga att det märks tydligt i ditt fall.

Du ser det inte som att du kommer bli låst? Visst, barnet har en pappa men vem säger att ert frhållande kommer att bestå? Ni är ju knappt mer än barn själva! Hur kan du ta mor- och farföräldrar som givna att ställa upp?

Jag har barnbarn och det kan jag säga, jag har annat att lägga min tid på än som barnvakt. Barnbarn eller ej, min tid att valla småbarn är över. 
Visst, jag ställer upp om det verkligen är nödvändigt. Men att träna? Nix pix, har du skaffat barn så är de ditt och pappans ansvar. Och det finns ingen lag som säger att någon måste ställa upp.

Nej, vänta några år du. Det tjänar nog både du och barnet på.
Håhåjaja, NU ja!

Nej, jag orkar inte...

Vem säger? Ingen såvitt jag vet, men oddsen är inte på er sida. Du är 22 och ni har varit ihop i 8 år, vad säger det om något?
Blir man ihop som barn så är faktiskt chansen ännu mindre att det ska hålla.

Du skrev ju faktiskt själv om mor- och farföräldrar. Och sedan avslutade du det med "så ser jag på det". Vad är det du ser då? Om det inte är barnvaktande?

Nej, jag känner inte dig men jag känner till hur det brukar bli när man tar sig vatten över huvudet, vilket är det jag tror att du kommer att göra om du inte lugnar ner dig en aning.

Ja, såklart att pappan också kan ta hand om barnet. Men det finns ingen garanti att han kommer att göra det.

Hur gammal är din pojkvän?

Hon är knappt vuxen heller, det har hon bevisat själv. (Påminner om det jag skrev om hjärnans utveckling.)

Ok, ungdom då. 

Tittade på din "sida" och såg att du är i stort sett samma ålder som ts. Då förstår jag din ilska.
Det gör dock inte att du har rätt. 

Gör jag?