Behöver input från er!
Hej!
Jag är helt färdig. Lite kort bakgrundsinfo.. Vi är ett par som haft det kämpigt redan från start men vi har jobbat på relationen och det har funkat hyfsat. när vi fick barn så ändrades allt. Mannen vill ha en massa frihet och göra vad han vill, vilket han i princip fick göra hela första barnets levnadsår. Svärmor har varit fruktansvärd och mannen har alltid skyddat sin narcissistiska mamma. Hela hans släkt har sedan allt detta med svärmor tagit avstånd från mig.
Nu är vi i läget att mannen helt tappat allt. Han vill inte ta ansvar. Han är ledig mycket på veckorna men vill ändå ha våran 3åring på förskolan. Vilket visserligen är bra ibland så att han får umgås med andra barn och lite mer stimulans.
Nu sitter han mycket vid sin telefon. Tar inte hand om sig själv alls. Blir arg och sur och är på mig hela tiden med ALLT. Säger jag emot en gång då är det kört och han startar en scen, framför vårt barn. Det viktigast är att han får kasta skit på mig .. Jag försöker säga att vi ska ta det senare när barnet sover men han fortsätter ändå. När han blir arg på mig så säger han även idiotiska saker till vårt barn .. som exempelvis att jag inte älskar ***(vårt barn), att jag vill ta ifrån farmor från värt barn osv. Det är helt sinnessjukt och så JÄVLA lågt att göra något sådant och jag börjar vara kraftigt less.
Han har varit hemma nästan 5 timmar i dag utan sonen.. men han har inte gjort ett skit här hemma. Han har vilat och enbart gjort saker som är roliga. Sen får jag sköta allt när jag kommer hem. Städa, laga mat, tvätta, leka med vårt barn osv. Och han sätter sig vid telefonen och skiter helt i oss. Det blir bara värre och värre med hans beteende..
Vad fan är detta ? Han pratar alltid i mun och överrösta mig. Jag får aldrig prata .. Han kör över mig hela tiden och har alltid uppe en mur. Jag försökte trots att han beter sig som ett rövhål ändå säga positiva saker till honom som "bra jobbat"osv. Men han godtar inte det utan fortsätter att hämnas på mig om jag har gjort fel eller sagt ifrån.
Det känns som att hela jag blir strypt och snart kan jag inte ens säga något alls längre...
Visst jag är ingen ängel för fem öre.. jag säger vad jag tycker, står på mig, envis, hett temperament och väldigt högljudd ibland.. Ibland kan även jag säga dumma saker.. MEN jag försöker verkligen att bli bättre. Alla dom saker som vi skrev upp tidigare som vi skulle bli bättre på har jag blivit bättre på 50% .. men han har helt seriöst inte blivit bättre på något. Snarare ännu sämre på allt.
Hur länge ska man kämpa? Vad kan jag göra?
familjerådgivning är inte ett alternativ då den som vi var till inte passade oss. Och när jag tog kontakt med andra kommuner blev jag enbart slussad till den kommun som vi bör i..