Framtidshjälp för en pengasugen fd sjukling
Min situation nu är både bra och dryg samtidigt. En TLDR på slutet för dig som inte orkar läsa.
Jag blev sjuk 2016 då jag fick en långvarig psykos och (den möjligtvis felaktiga) diagnosen schizoaffektivt syndrom. Typ som schizofreni fast med humörsvängningar, något som inte stämmer in på mig. Jag är alltid lugn som filbunke och blir varken manisk eller deprimerad. Har bara haft en psykos också men den var lite dryg att bli av med.
Min sjukdom kom strax efter högskolan, efter att jag hunnit jobba ett halvår i en miljöorganisation utomlands. Jag gick tre år mot en dubbel kandidat i företagsekonomi och miljövetenskap, klarade min C-uppsats men har ingen examen pga släpande kurs jag inte lyckades fixa innan jag flyttade från studieorten. Tänkte att det skulle gå bra ändå.
Jag åkte ambulans från dåvarande jobbet till psyket där jag blev kvar. Det var ett butiksjobb och jag jobbade extra, ca 25-30h/veckan och hade ett lugnt och gött liv ett par månader i väntan på nästa äventyr. Fick typ 12-13k i månaden och klarade mig fint. De totalignorerade mig efter och vi tappade kontakten.
Jag medicinerades tungt och var totalzombie i ca 1,5år där jag gick upp 30kg, sov hela dagarna, orkade inte röra på mig och blev inlagd till och från. Livet var fruktansvärt och jag var helt övertygad om att det var slut.
Senaste 2 åren har jag arbetstränat och senaste 1+ året på ett ställe jag verkligen trivs på. Nu är jag typ uppe i heltid, äter inga mediciner, mår bra, har gått ner 25kg, tränar, har energi och är lycklig igen. Inga psykiska konstigheter. Min förtidspension går ut i slutet av Januari 2020.
FK och arbetsförmedlingen hänvisar mig till försörjningsstöd. Aldrig i livet säger jag och söker alla jobb jag kan. Upplever det dock som svårt att få någon ekonomitjänst då jag knappt har någon erfarenhet och varit sjuk i snart 4 år. Visst har jag varit kassör i föreningar och jobbat ideellt med lättare bokföring och har varit på en intervju nyligen men det känns inte som att jag kommer kunna landa något före Januari. Intervjun jag var på gällde dessutom deltid genom bemanning = snålt med pengar.
Jahopp. Så jag har sökt till högskolan IGEN. Sjuksköterska till vårterminen. Då kan jag ta CSN, slipper socialen och lär få jobb om 3 år utan problem (eller?). Vore ju schysst att jobba inom psykiatrin med den erfarenhet jag har tänker jag. Eller vad som helst, jag vill bara jobba..
Men. Jag är 28 och ska snart flytta till hus (hyra tillsvidare) med min sambo. Jag vill helst jobba. Idag ringde de från ett assistansjobb och erbjöd mig garanterad deltid. Det blir väldigt lite pengar i plånboken tror jag, jobba deltid som PA. Typ mindre än jag får nu av FK. Så att hoppa av sjukskrivningen i förtid för att gå ner i pengar och lämna ett jobb jag älskar...
Stället jag är på nu skulle vilja anställa mig men allt beror på om de får ordning på ekonomin innan slutet av januari eller inte.
TLDR: långtidssjukskriven som ska tillbaka till arbetsmarknaden inom kort. Ekonomiutbildad men svårt att få jobb. Osäkert men om ekonomin på nuvarande arbetsträning ordnar sig kan jag bli anställd. Erbjudande om PA-jobb på deltid. Sökt högskolan men vill helst jobba. Dock inte få in mindre än 9k på kontot. Usch. Vägrar försörjningsstöd pga vill inte leva på min fattiga sambo.
VAD GÖRA? hur tänka? Input uppskattas.
Tack för att du läst.
