Vägval
Hej!
Känns som jag kommit till en mur och jag vet inte vad jag ska göra. Jag har kommit till en punkt att något måste ändras annars kommer jag inte orka. Är 35 år och varit in en relation i 18år. Vi har två barn 7 och 5år. Jag mår så dåligt i denna relation och hade det inte varit för barnen skulle jag lämnat för många år sedan. Vi har prövat att separera för några år sedan, men sen bestämde vi oss för att försöka igen efter familjerådgivning. Nu åter sedan i somras går vi parterapi men det hjälper inte.
Jag har kommit till insikt att inget kommer ändras utan detta kommer vara min tillvaro och jag har två val. Att antingen acceptera min lott och sluta bli ledsen, arg eller besviken utan lägga allt åt sidan och försöka hitta det som gör mig glad själv. Andra valet är att skiljas och då infinna mig i att ha barnen varannan vecka. Den tanken är så ofattbar och svår för mig att ta in, bara tanken att inte se mina barn på en v gör mig så ledsen. Mina barn sover borta rgb men det är enstaka kvällar. Tårarna rinner ner och känner en sån ofattbar sorg över detta. Vad ska man göra?