Anonym (w) skrev 2019-11-11 13:02:10 följande:
Att skilja sig när man har barn är det mest egoistiska man kan göra som förälder. Är själv skilsmässobarn och det har påverkat mig negativt hela min barndom och nu i mitt vuxna liv. Mamma och pappa snackade alltid skit om varandra, vägrade ses, så fick alltid ha dubbla utvecklingssamtal, födelsedagsfirande och annat. De båda skaffade nya partners och jag har alltid känt mig som ett misslyckande och ivägen för deras nya liv. Det har alltid varit problematiskt med deras nya, speciellt som tonåring. Nu som 21-åring är det fortfarande jobbigt även fast det är över 15 år sedan. Känns som alla andra har en kärnfamilj som funkar. Har aldrig riktigt kännts som att jag haft ett hem, utan som att man alltid bara hälsat på hos mamma eller pappa.
Vill bara komma till att alla ni som funderar på att skilja er. Kämpa istället för barnens skull. Förhållandet måste man jobba på, man måste kämpa för dom liv man skapat och det liv man skapat tillsammans. Vill inte att nåt barn ska känna sig som ett misslyckande och ivägen på samma sätt. Det är så fruktansvärt egoistiskt att slita barnen från deras tillvaro för att man själv inte är 100% lycklig i förhållandet.
Att dina föräldrar inte kunnat sköta sin skilsmässa snyggt och varit civiliserade mot varandra innebär inte att skilsmässor i sig är dåligt.
Jag har samma pappa som min yngre bror (olika mammor). Mina föräldrar separerade när jag var 2 år gammal. De har alltid varit civiliserade mot varandra och aldrig satt mig i kläm. Mamma har haft många åsikter om hur min pappa har betett sig genom åren men inget av det har nått fram till mig (förrän jag själv började ifrågasätta min pappas beteende i vuxen ålder). Jag har alltid varit lika mycket "hemma" med pappa som med mamma trots att pappa bott utomlands mer eller mindre sen jag var 10 år gammal.
När jag var 13 år fick jag en bror på pappas sida. Han hade gift sig med en ny kvinna och resultatet från det äktenskapet är min bror. När han var runt 9-10 började det knaka dem emellan men pappa påstod sig inte vilja göra om samma misstag som med mig så de höll ihop tills lillebror var 19 och gått ut skolan. När min bror var 24 var han och hälsade på hos mig och vi satt och pratade relationer. Tack vare att hans föräldrar höll ihop men inte var kärleksfulla etc mot varandra har han blivit väldigt osäker på kärleksrelationer och hur man beter sig i en sådan. Därmed hade han inte vågat inleda en relation med någon, just eftersom han inte hade någon bra förebild på hur man är i en relation (annat än iskall och lever två separata liv).
Så att du mått dåligt av dina föräldrars skilsmässa ligger på att DE inte skött den bra. Men det betyder INTE att du hade mått bättre av att de hållit ihop!
