Hej TS,
Tragisk läsning, var med om i princip samma sak för 2 år sedan med skillnaden att jag inte var med men fick veta genom andra.
Sambon på jobbfest, hånglade med kollega.
Ville förlåta, gick på familjerådgivning, hittade på saker tillsammans, försökte förstå... Det hela malde och malde, när jag ville prata om det försökte hon förminska och blev irriterad. De träffades varje dag, funderade på vad som hände på dagarna, vad som sades...
Efter händelsen blev jag mer observant på saker och ting och stötte på fler saker, t.ex. chattande med sexuella inslag med en annan kollega och på en jobbresa hade hon manligt sällskap på rummet. Då gick det inte längre och nu ligger vi i skilsmässa, hon flyttar efter nyår. Sörjer och mår dåligt själv, hon är redan (eller kanske fortfarande...) på andra, ska på dejt snart... fy fan.
Min erfarenhet är att du sett toppen av ett isberg. Du kommer bli uppäten av dina tankar och om något år orkar du inte mer. Fick de råden själv men man agerar förstås inte på vad någon skriver i ett forum o.s.v., tänker att det är en process, smärtsam sådan, som man ändå måste genomlida. Tyvärr tror jag detta är början till slutet.
Jag förstår att du blir upprörd över kyssen. Om jag var i din situation tror jag att jag skulle ha ganska lätt att komma över det om jag visste att det verkligen bara var en fyllegrej, att min partner tappat konsekvenstänket tillfälligt och agerat på en (ganska naturlig om än egoistisk) impuls att få snabb bekräftelse - MEN du tycks, helt rimligt, tveka på att så var fallet. Jag håller med andra i tråden om att det finns skäl att anta att dynamiken mellan kollegorna har byggts upp över tid och att det är särskilt sårande att hon gjorde det när hon, trots fylla, bör ha haft dig "nära" i åtanke, eftersom att du var med som hennes sällskap på festen.
Om jag var du skulle jag ha svårt att gå vidare innan jag känt att jag gått till botten med omständigheterna kring situationen. Jag hade nog försökt "forcera fram" något slags svar av min partner, kräva en förklaring. För en förklaring finns med 90% säkerhet att få, även om din fru inte är medveten om det själv. Känner hon sig ensam? Är hon förälskad i sin kollega? Har hon en grundläggande osäkerhet? Eller har hon checkat ut ur er relation? Det låter inte som att hon var så berusad att berusningen i sig var det "enda" skälet (vilket jag tror att det kan vara ibland, ergo snedfylla...)
Beroende på vad svaret blir behöver ni hantera situationen på olika sätt, och det kommer att vara olika svårt för dig/er att gå vidare. Jag hoppas att din fru visar dig den respekt det innebär att ta dina känslor på fullaste allvar, även fast hon säkert känner mycket skam och därför försöker tona ner allvaret och glömma allt. Men också för hennes skull kan det vara viktigt att detta blir lite av "en grej" - så att hon kommer ihåg obehaget nästa gång andan faller på - vilket den förstås kan göra ibland under en längre relation.
Jag irriterar mig väldigt på de personer som försöker skuldbelägga ts och kalla honom svartsjuk eller kontrollerande. För 99% av oss innebär ett äktenskap ett löfte om att vara trogen och ett brott mot det löftet känns förstås som ett svek eller en lögn. Och det får den som svikits att känna sig väldigt ensam i det som ska vara en tvåsamhet. Att det sedan är mänskligt att fela, och rimligt att lära sig förlåta mindre felsteg är en annan sak - ensam och ledsen kan man känna sig ändå.
Lycka till ts, och var inte rädd för parterapi om du känner att du behöver hjälp i att få till en bra och ärlig dialog med din fru.