Ensamstående med barn i övre tonåren, hur blir livet nu?

Jag börjar närma mig 50 och har en son som är i övre tonåren. Vi har en bra relation och har haft mycket kul ihop. Vi har rest och hittat på olika aktiviteter.

Eftersom jag har varit ensamstående på heltid har jag inte hunnit med så mycket annat än att jobba och vara mamma. Jag träffar mina väninnor ibland men de har egna familjer och män så det blir inte så ofta. Dessutom har vi olika intressen. Jag älskar att vara i naturen och leva friluftsliv. De är stadsmänniskor som hellre går på krogen.

Nu har sonen börjat hänga mer med sina vänner vilket förstås är naturligt. Ofta sover han över för att inte behöva åka hem sent. Så där sitter jag och tittar på TV i min ensamhet. Det känns lite tragiskt.

Jag har inga problem med att vara ensam egentligen men ibland blir det så himla tråkigt. När jag är ute i naturen och ser något vackert saknar jag att dela det med någon. Vissa aktiviteter är dessutom riskfyllda att göra ensam så det blir en begränsning i sig.

Hur blev livet för er när barnet/barnen växte upp? Har ni några råd om hur man går vidare i den här nya fasen? Just nu känns det lite vemodigt och tomt.