Anonym (Fru&mamma) skrev 2021-01-20 17:36:24 följande:
Jag tror dig. Utifrån vilka doser en legat på och hur länge har nog en stor betydelse i det stora hela.
Idag känner jag av rejält mycket av atn, och då var det ca 36 timmar sedan jag tog sista Lyrican Så att fortsätta med Lyrican till dag 6 (i mitt fall) och sedan trappa ut, hade nog varit mest effektivt.
Men livet kommer inte bli lättare psykiskt, enligt mig är den värst, totalt vidrig.
Personligen vill jag inte söka mig till Laro.
Förstår att det tar emot att söka till LARO, jag ville verkligen inte det egentligen men det var enda alternativet för mig eftersom jag råkade ut för många olyckor under den psykiska avtändningen (som oftast varar i ett år!) och fick totalflippar under den tiden och kunde inte kontrollera mig själv. Eftersom allt var nattsvart hittade jag på dumheter, käkade bl. a. en karta Palexia då läkaren sa att det var ungefär samma som Oxycontin bara mildare. Vilket jag litade på och eftersom jag tagit såna enorma mängder Oxy och Tramadol (det sistnämnda hjälpte inte ett skit trots att jag tog hela kartor åt gången) tog jag den och fick helt sjuka oförberedda hallucinationer. Jag trodde att det var massa folk i lägenheten, fick för mig att jag pratade i telefon med människor jag inte pratade med. Fick panik över alla okända människor i min lägenhet och bröt ihop, grät och frågade min sambo om det var på riktigt eller inte. Fick för mig att min bror väntade utanför och att jag skulle gå ut. Min sambo hejdade mig i rättan tid dock och tvingade mig att ligga i sängen och fick passa mig.
Vem vet vad som hänt om jag gick ut, det var mitt i natten och jag bor i ett skumt område. Stal också min demente morfars Heminivrin och tog 4-5 st åt gången och somnade på toaletten en gång, ramlade hela tiden och fick åka in till akuten två gånger vid separata tillfällen för att sy då jag ramlat så illa att jag slog upp ena ögonbrynet en gång och andra fick jag en jättebula (största jag någonsin sett), det såg ut som ett blodbad eftersom jag small i framhuvudet i datorbordets kant.
Jag grät på inskrivningssamtalet då jag vet vilka fördomar som cirkulerar för oss som går på LARO och ville inte bli stämplad som missbrukare. Men det var det bästa beslut jag någonsin fattat i mitt liv och jag hade inte levt idag om jag inte börjat. Har en närstående som fick professionell hjälp att trappa ner och försökte under lång tid, vilket endast resulterade i att han provade andra droger istället (möllehjul, köpte massor av Xanor och tom heroin). Han var nere på ca 80 mg mot slutet av sin nedtrappning sedan tvingade jag honom att söka till min mottagning om han ville att jag skulle fortsätta stötta honom. Han klarade det uppenbarligen inte och mådde bara sämre och sämre, tror han hade varit död i en heroinöverdos idag annars.