Inlägg från: Anonym (f) |Visa alla inlägg
  • Anonym (f)

    Kämpar med livet för att få snitt, men är det värt det?

    Anonym (Rädd) skrev 2020-07-12 18:10:46 följande:

    *Ni som har gjort kejsarsnitt kan ni berätta hur det var, tiden efter?

    * Ni som gjort båda två, vilket skulle ni välja om ni fick barn igen?

    *Är andra förlossningen lättare än första?

    Födde barn 2013 och är fortfarande extremt traumatiserad, jag sprack ganska mycket och kan bara minnas att jag skrek och grät som att jag blev knivhuggen. Min förlossning ses dock som normal och jag kämpar nu med att få snitt för bebis nr 2.

    Finns många trådar här på FL om detta men många är mer än 10 år gamla. Berätta gärna vad ni tycker om KS och vaginal förlossning!



    Jag tycker mitt kejsarsnitt var fint jämfört med förlossningen. Det gick fort. Jag hade lite smärta i ovandelen av kroppen under operationen, man kan tydligen få så om man har ryggmärgsbedövning, men inget som går att jämföra med förlossning.

    Jag skulle välja kejsasnitt igen, trots att man hade rätt ont i några dagar efteråt. Upplevde ändå det som en mer hanterbar smärta jämfört med värkar och allt som kom med det, jag fick riktigt stora bristningar och sydde både utanpå och i livmodern. 
  • Anonym (f)
    Drottningen1970 skrev 2020-07-12 18:40:01 följande:

    Och jag var uppe och gick efter några timmar...


    Jo samma här.
  • Anonym (f)

    Ska tillägga att jag fick beviljat kejsarsnitt mindre än två veckor innan bf. Men då hade jag verkligen panik på riktigt och kände att jag hellre dog än att föda vaginalt igen, mitt kejsarsnitt var akut pga detta, vet inte om det skiljer sig på något sätt.

  • Anonym (f)
    mari123 skrev 2020-07-14 15:59:53 följande:
    Jag födde mitt första barn vaginalt (läs. sugklocka och "slakthus", ursäkta uttrycket) och hon vägde 4500 g. (jag vägde in mig på MVC på 52 kilo så jag är inte stor själv) INGEN hade varnat mig eller nämnt ngt om att barnet var rätt stort. Detta var -87.
    Jo, min första var ungefär samma, lite tyngre till och med. 

    Min andra kanske hade gått bättre då han var 1.5 kg mindre, men det var mer en fråga om vad det hade gjort med min psykiska hälsa som blev rätt skör i slutet av graviditeten. Med första barnet kunde jag inte ens känna något första veckorna. Med den andra så fanns alla känslor direkt, och jag var så lättad.
Svar på tråden Kämpar med livet för att få snitt, men är det värt det?