Planerat snitt vs. Förlossningskontrakt
Hoppas det finns någon där ute som orkar läsa hela mitt inlägg och komma med råd. Redan vecka 12 fick jag träffa en underbar läkare som lovat mig ett kejsarsnitt OM det är vad jag verkligen vill pga trauma från min förra förlossning. Men det känns som att välja mellan pest eller kolera... För mig är det inte smärtan vid vaginal födsel som skrämmer mig utan dödsångesten, skräcken att barnet ska få syrebrist och dö etc vilket nästan hände sist.
Jag låg inne 3 veckor för havandeskapsförgiftning och bebis i magen var tillväxthämmad (-33%). Utöver detta hade jag influensa+öroninflammation och var helt slutkörd. Under dessa veckor på sjukhus blev jag utlovad snitt flera gånger pga mitt och bebisens tillstånd, för att sedan bli nekad och igångsatt istället. Jag kände mig så otroligt maktlös. Under den andra igångsättningen blev jag tvingad att ta cytotec vilket jag absolut inte ville, men bebis var påverkar och behövde komma ut och de vägrade ge mig ett ks så jag hade inget annat val. Om inte denna metod fungerade så lovade de mig återigen ett ks, när väl cytotec inte heller fungerade så tog de istället hål på vattnet och gav mig värkstimulerande? Detta ledde till en otroligt intensiv och tumultartad förlossning. Kortfattat så blev jag klippt utan bedövning(kändes så iaf) fick krysta utan krystvärkar medans en manlig läkare hängde med hela sin vikt på min mage för att trycka ut sonen som led av syrebrist. Jag var helt säker på han skulle dö. MEN allt gick ?bra?. OBS detta är en mycket nedkortat historia, jag hade kunna skriva en hel bok om min sjukhusvistelse och förlossning....
4 år efter detta så lider jag fortfarande av dödsångesten, varje kväll måste jag titta så att han andas och lever. Nu när jag är gravid med vårt andra barn vill jag ABSOLUT inte behöva gå igenom detta en gång till. Denna gång vill jag ha kontrollen, inte känna mig totalt maktlös och bli överkörd gång på gång. MEN innerst inne är jag rädd för kejsarsnitt och dess komplikationer också. Det känns inte heller rätt. Hade jag vetat att denna förlossning skulle vara normal hade jag valt en vaginal förlossning framför KS. Enligt läkaren kan vi skriva ett förlossningskontrakt där jag vägrar bli igångsatt och istället får ks om om det skulle krävas (och liknande krav). MEN jag vågar inte lita på att de kommer att följa detta kontrakt väl på plats efter att mitt förtroende för vården blev kört i botten förra gången.
Jag vet att många där ute kämpar för att få ett planerat snitt och att jag ska skatta mig lycklig som fått valfriheten. Jag är bara så otroligt kluven och rädd inför båda delarna. Är det någon som suttit i liknande sits? som valt förlossningskontrakt och vill dela med sig av sina erfarenheter?