Det låter som om hon är svartsjuk för att hon inte tar lika stor plats i ditt liv längre. Har hon barn själv? Är hon äldre än dig? Om svaret är nej på första frågan och ja på andra, så kanske hon tycker att det är pinsamt att du fick barn före henne.
Du får helt enkelt vara tydlig med att hon fortfarande betyder mycket för dig, men att det tar enormt mycket tid att ta hand om ett litet barn, och att hon måste respektera dina gränser.
Äldre - ja.
Hon gjorde valet att inte skaffa barn för 10-15år sedan pga hennes dåvarande, sedan har hon inte försökt själv eller med någon annan efter.
Nu är hon över 40år och anser det är försent, jag har sagt att det går fortfarande och det finns hjälp och bra undersökningar ifall hon är rädd för att barnet skulle eventuellt få missbildningar etc.. jag antar att hon är rädd i det fallet också.
Det är så mycket arbete för att få henne att känna sig bra och sedd, tid och ork jag inte har. Jag vet att hon har gått hos psykolog, osäker om hon fortsatte, men hon är känd för att ge upp när det inte stämmer överens med hur hon ser sig själv/verkligheten.
Jag anar att hon är en narcissist, samt är medberoende. Varje gång hon går in i en relation slänger hon bort de flesta delarna av sig själv och djupdyker ner i sin nya killes intresse/kompisar etc, och sen i slutändan börjar hon hata honom för det. Ibland förstår hon att hon har problem och svär på att inte göra samma sak, men det sker ändå.
Hursom... jag har efter 1års tid, med ojämna mellanrum där jag satt gränser och förklarat min del, fått förklarat för mig att jag är självisk - olikt henne och att jag verkar ointresserad av hennes liv, varpå hon tackade för sig i ett SMS.
Det är alltid samma dramatik, jag känner igen den från en tid i mitt liv när jag mådde dåligt, men sökte hjälp. Jag har informerat henne om att söka hjälp och att jag har ingen ork/tid.
(Innan min syster var det min mamma som mådde dåligt och 2015 beslutade hon för att avsluta sitt liv, efter att ha kämpat sedan 18års ålder.)
Jag känner mig fortfarande som ett frågetecken, förolämpad och sårad. Vad hon än ville uppnå, så var det fel sätt. Jag har varit passiv, men har även behövt skydda mig själv och vår dotter från en eventuell labil person.
Jag känner mig hjälplös och bara slut vid detta laget. Min dotter betyder allt för mig och där kommer jag fortsätta lägga energin som jag väl har.