Hur mycket sanning tål en begravning?
Jag beklagar verkligen att du har fått en sådan dålig far. Och förstår att det kan kännas frestande med tanken att berätta sanningen, men han lever ju fortfarande. Det är annorlunda sedan när han inte finns mer, förhoppningsvis så känner du inte det behovet då.
Du måste inte säga sanningen då, du vet sanningen ändå, du behöver ju heller inte ljuga och säga att han var fantastisk på alla sett.
Jag gjorde ett misstag, när min mamma dog så hade jag ett väldigt ärligt samtal med prästen som skulle hålla i ceremonin. Mamma hade stora missbruksproblem och gjorde därmed dåliga val många ggr bl a försummade oss och tog helt enkelt inte hand om oss. Prästen blev arg över detta. Men mamma var ändå jättesnäll som person. Men under ceremonin säger prästen att mamma gjorde sina barn illa. Det kändes förjävligt att hon sa så, jag sa absolut inte att hon skulle säga nåt sånt. Det förstörde ju. Även om det var bitvis sant. Det vände sig i magen och jag tänkte resa mig upp och rätta henne, men så tänkte jag att jag måste hört fel....hon kan ju inte ha sagt så....men det hade hon.
Så sanningen är inte alltid lämplig att säga!