Hur vet man att någon vill sluta missbruka?

När personen varit ren några månader, då vet man. Sen kan alla göra misstag, faktiskt nåt man snarare ska räkna med, men då fortsätter man kämpa.

Det låter ju som att han vill. Sedan kanske det inte blir så lätt men han börjar väl se konsekvenserna av drickandet nu när du blivit särbo och kompisarna tar avstånd.
Stötta honom men var inte medberoende. Kanske kan du följa med på något vårdmöte så att även du kan få lite stöttning i det bästa bemötandet i det här.

Men att han ens sökt hjälp kanske ändå är ett tecken? 
En början. Jag orkar ju inte följa med honom på möten. Jag kommer inte kunna lita på hans förändring ännu 

Ja, så länge det är att han vill sluta dricka och inte bara få dig och kompisarna tillbaka.
känner du så ska du såklart inte följa med. Kanske ni även borde gå isär på riktigt tills han varit nykter i x antal månader. Då får han chans att jobba på sig själv och du kan slappna av.

Min sambo är likadan. Fick dock återfall efter 6 mån. Sen ett till. Kompisarna börjar ta avstånd, samt familjen. Men min sambo dricker pga psykisk ohälsa samt beroende problematik. alkoholist men som grundar sig i att han har ett självhat.

vården är ett jävla skämt. Vill han ska va nykter 6-8 mån för att få psykologisk utredning. gick såklart inte, o sist ner i kön igen. Hjälper ju inte motivationen. Lämnade han igår. Efter ett stort svek. Ur jobbigt. Men han behöver inse vad han gör med folk i sin närhet. 

tragiskt.
hoppas du får bättre utgång

 

Det vet man aldrig. Endast missbrukaren själv kan ha en aning men inte ens hen kan lita på sig.

Känns väldigt jobbigt. Jag vågar ju inte tro på att det kommer bli någon förändring alls 

Du behöver inte tro. Du kan hoppas, men tills du ser någon verklig förändring måste du gå vidare med ditt liv. Du kan inte sätta det på paus ett halvår, år, flera år, för ifall han lyckas i slutänden.

Initiativet berättar ju att han insett det inte fungerar längre med alkohol.

Om det verkligen kommer funka, ja, det får nog tiden utvisa.

Men älskar du han och vill fortsätta en relation med han, så ger du han helt klart chansen.
Och man ska vara medveten om att återfall kan ske och att detta är inte slutet på världen, utan bara en påminnelse om att det är inte så enkelt som det låter.

Det är sen när chanserna har radat upp sig som du får ta och se över situationen igen och om du ska ta annat beslut.
Bli ALDRIG medberoende, utan var ärlig med omgivningen om vad som sker, detta utan att gå berätta för alla som existerar att det är ett alkoholproblem, för det kan förvärra saker.
Utan tex om han inte kommer på ett kalas elelr nått annat, så ursäktar du inte honom, utan berätta det var en blöt kväll och han hade inte orken att komma.
Så slipper du hamna i det svåra medberoende där allt ska döljas, för det får dig aldrig att må bra.

 

Och är du trött på relationen, så ska du inte vara med på hans resa utan avsluta det redan nu.
Annat känns lite oärligt.

Jag skulle aldrig komma på tanken att försvara honom inför någon? Jag berättar väldigt transparent att han är alkoholist till min omgivning. Han har en sjukdom och det är inget jag hymlar om. Jag backar inte upp, jagar inte honom i det eller försöker kontroller honom. Han har alltid varit glad i alkohol, knappast mitt fel. 

Så jag är chockad över att han helt plötsligt kommit på att han ska ha vård nu 

Medberoende är för vanligt i dessa situationer, men skönt och höra du har koll på det.

Att han söker hjälp ska ses som positivt och ökar chansen att det lyckas markant.