Vi som planerar graviditet 2023!

Jag vill få ventilera lite. Vi har tänkt börja försöka för barn nummer två nu i augusti, vilket vi varit väldigt ivriga inför. Härom dagen när jag pratade med min mamma om att min mens kommit tillbaka och att jag blödde mycket samt hade ont föreslog hon att jag skulle kunna sätta in en spiral för ?det kommer ju ändå dröja innan vi ska försöka få fler barn?. Jag är snart 30 och förstår rent intellektuellt såklart att detta med barn nummer två är min och sambons ensak, och ingen annans, men jag kan ändå inte låta bli att känna att det känns jobbigt. Det tog udden av pirret inför försöken vi planerar för. Typ som att de runtomkring oss tycker att det skulle vara för tidigt att försöka med ett till barn. Sonen är född juni 2022 och blir alltså 1 år nu i sommar. Det skulle alltså bli typ 2 år mellan barnen, vilket jag inte tycker känns så ofantligt lite men det kanske är jag som är naiv? 

Hur tänker ni kring detta? 

Tack för ett superfint skrivet svar! ❤️ Jag och min mamma är nära, men vi är otroligt olika och jag kan dra mig för att ventilera vissa saker för att jag vet att hon alltid kommer ge ett väldigt ärligt svar kring vad hon tycker och att hon därtill kommer stödja detta med minst ett dussin anledningar (typ fokusera mer på första barnet, låta kroppen återhämta sig, hinna jobba längre på nya jobbet, spara ihop mer pengar, kanske hinna studera emellan osv osv). Så dels finns väl en rädsla hos mig att hon ska ge mig hundra anledningar till varför det är bättre med att vänta med tvåan, och att detta ska påverka mig i mitt och sambons beslut. Dels känns det också privat och på något vis känsligt att någon annan än jag och sambon ska vara så insatta i när vi tänker börja försöka producera en unge. Jag vet inte, det känns svårt. Jag som person vill vara alla tillags och tenderar att påverkas av andras, men kanske framförallt hennes, tankar och åsikter - på gott och ont. 

Jag har haft tre missfall tidigare, och då har min mamma varit den första jag sökt och fått stöd hos - även om hon inte varit införstådd i att vi aktivt försökt så har hon ju förstått det med tanke på missfallen. När det väl gick vägen frågade hon rakt ut en dag ?är du gravid??, då var jag bara i vecka 6/7 men blev för ställd för att hitta på en lögn och berättade därför redan då. Men ingen annan har fått veta så tidigt, då jag är precis likadan med att inte vilja/kunna ta ut något i förskott. 

Jag tror mig ha landat i att inte säga något mer nu, men däremot ladda för att säga något om samtalet skulle komma på tal igen (vilket jag tror det gör, om jag känner henne rätt). Jag vet ju egentligen att hon inte vill något illa, men kontentan av hennes välmenande råd och  tankar kan såklart träffa fel ibland. 

 

Jag uppskattar verkligen att du tagit dig tid att svara och bolla med mig, så tack! ❤️

Haha ganska gulligt sätt att berätta det på ändå! 🥺

MEN så spännande! Inte många timmar kvar nu. Jag håller alla tummar, tår och tassar att det visar positivt. Jag saknar och längtar mycket tills det är min tur att gå och längta efter BIM och hela pirret som följer av att tålmodigt vänta på att testa. 🙈

MEN så kul, grattis!! Vilken fantastisk start på helgen! 🥳❤️