Dejting, ekonomi och kultur - vad tycker kvinnor?

Intressant (och evig) fråga. 

Vackra kvinnor med utbildning och barn: Utbildning oviktigt. Däremot är ekonomi viktigt. Egna barn kan vara ett minus om hon vill ha barn med dig. Sex är viktigt, hon vill vara attraherad av dig.

Mindre vackra kvinnor utan högre utbildning:

Pratar om en särbo att hålla i handen och göra saker med. Vill aldrig bo med en man igen efter dåliga erfarenheter. Skulle du ställa upp och städa och lyssna på henne utöver att erbjuda din hand att hålla i tror jag inte att hon kunde bry sig mindre om din ekonomi. 

Detta är etniskt svenska kvinnor jag beskrivit, (avskyr dock uttrycket) , men kan fatta att du undrar eftersom det bor många kvinnor i Sverige som inte föddes här som kommit hit för att de träffat en man som de sedan separerat från. För dem tror jag att ekonomi är viktigt eftersom det ofta var en anledning för dem att flytta hit från första början, att få en bättre ekonomisk situation. 

För svenska kvinnor med invandrarbakgrund har jag inte hört något specifikt mer än att vissa bara dejtar andra med  invandrarbakgrund (väldigt få tror jag dessa är!), sen finns det de som av religiösa eller andra skäl vill dejta dem som har exakt samma bakgrund (de är nog fler än de som dissar etniska svenskar per se,  men har inga siffror här heller m) Sen så har jag hört om dem som vill ha en svensk kille, men det tror jag betyder att de vill ha en svensk kille på samma nivå som Sofia ovan beskrev, alltså någon som har det hyfsat gott ställt och som de ser att de kan leva det livet de önskar tillsammans med. 

Om du själv har dålig ekonomi men mycket kärlek och omsorg att ge skulle jag satsa på att försöka hitta någon som också har det i överflöd. Då kan ni leva ett fint liv tillsammans utan att det behöver kosta så mycket. Men att hitta en kvinna som kan och vill betala för dig när ni gör saker tillsammans är nog väldigt svårt som 50 plus. De kvinnorna byter kanske hellre till sig ungdom och sexuell attraktion för sina pengar i så fall. 

TS "kulturarv om fördelat ansvar mellan man och kvinna"?

Igår skrev jag ett långt svar som försvann så jag försöker igen.

Jag får känslan av att du TS bär på drömmar om kärlek och att funktionsnedsättning och fattigdom satt käppar i hjulet för dig. 

Mitt råd är att ge kärlek och omsorg till någon. Om du inte kan städa hemma hos en kvinna kanske du kan laga mat till henne, planera dejter som inte kostar så mycket utifrån vad hon och du tycker om att göra tillsammans. 

Som arbetslös och funktionsnedsatt är det ofta lättare att umgås med de som förstår situationen utan att se ner på den. De människorna finns och såklart även bland utrikes födda. 

De flesta normalfungerande med jobb söker sig till människor i samma situation som de själva, men det betyder inte att du inte kan ha bra relationer som fattig och funktionsnedsatt: du behöver bara vara lite mer selektiv och välja bort de som tycker att de är bättre än du. 

Just det: värderingar. Som Mandel skriver är det bra att vara öppen med om man är t ex "miljöpartist/vänsterpartist/vegan"  eller Sverigedemokrat/moderat/kristdemokrat/rasist". Folk tror lätt att det är en egenskap vad man äter eller röstar på, och till en viss del stämmer det nog. 

Det kan också vara ett argument för dig att välja en utrikes född person som inte är lika inkörd på kulturkriget som vi svennebananer av alla hud - och hårfärger är vid det här laget. 

Jag har aldrig träffat en arbetslös eller långtidssjukskriven person som inte haft ambitioner i livet, och då har jag träffat ganska många. Däremot brukar dessa bli osynligjorda efter ett tag då människor slutar tro att det ska hända något: deras drömmar ses som orealistiska. Drömmarna blir också orealistiska eftersom människor ser på dem nästan som ett annat, det finns barn, gamla och så finns det "socfall/psyk fall". Hur skulle du kunna få något av det du vill ha, det är ditt eget fel, du som saknar ambitioner.

Jag tolkar TS som att han har ambitionen att träffa någon. Behövs det verkligen fler snarlika inlägg i tråden som går ut på att han måste ha pengar till villa, restaurang och utlandssemester, samtidigt som han inte behöver tjäna så mycket?

Man måste tjäna rätt så bra för att ha råd med allt detta och TS gör uppenbarligen inte det samt söker någon "från en annan kultur", förmodligen med förhoppning om att hon ska vilja ta hand om honom lite.

Jag tänker att man måste ta hand om varandra båda två och att om man vill ha någon som är hemma mycket måste man samtidigt acceptera att denna person kanske inte har mer ambitioner än att ha ett jobb för att kunna ha en fritid. 

Kanske behövs en tråd för 40 plus-kvinnor som söker en man de kan betala villa och semester ihop med. Om det som någon skrev inte finns tillräckligt med sådana män i Sverige kanske man får följa TS spår och söka bland utrikes födda frånskilda män?

Försöker bara vara lite problemlösare här. 

Aktivitetsersättning/sjukersättning och bostadsrätt i utsatt område skulle vara okej enligt denna definition med stabilt boende och inkomst. Men så är det ju inte riktigt. Man vill ju ofta ha någon som sig själv. Vilket är okej. Men det är ju synd om funktionsnedsatta och fattiga kastar bort sin tid på att chatta med fel personer och när förhoppningar som är svåra att infria. 

Det är klart att du inte gör bort dig om du tar kontakt på en dejtingsida som är till för att få kontakt. Att få svar är en annan sak. 

Sen vill jag inte skrämmas men en bekants bror blev förgiftad eller tog livet av sig efter att en kort tid ha sammanlevt med en kvinna han träffat utomlands. 

Inget hindrar att du orkar göra mer i framtiden även om hälsa och/eller ekonomi hindrar det nu, men som sagt, det går att leva bra utan mycket pengar om man lyckas träffa någon som är intresserad av ömsesidig omsorg. 

Alla mörkar sina svårigheter och tidigare synder dock. Det är inte säkert att ts tjänar på att vara öppen med sina om han vill träffa någon över sin egen sociala status. 

Jag tror att det handlar om en sak i första hand:

Förmåga till samspel.

Man måste kunna möta det som kommer upp. Om man möter en tandlös överkäke och låser sig på grund av den så är även samspelet låst. 

Två personer jag haft i mitt liv har saknat tänder, en person jag var hemma hos hade corega i badrumsskåpet, alltså protes. 

Självklart har det påverkat mig att de saknat tänder, men om man uppskattar personen i övrigt så spelar det ingen större roll. Den ena väntade på protes, den andra vet jag inte. Det här var visserligen inte kärleksrelationer som var aktuellt och tandförlusterna berodde på droganvändning. Det är väldigt konstigt att jag lärt känna så många som använt droger tidigare, men antagligen är de människorna öppna på ett sätt som de som dömer dem inte är. Däremot har jag aldrig umgåtts med någon när de är aktiva i droganvändning. När det hänt har jag berättat att jag inte uppskattar droganvändning. Det har dock blivit väldigt vanligt så jag antar att jag känner folk som brukar/brukat när vi inte är tillsammans. 

Loke: Vad är en bra personlighet? 

Loke, det var ett bra svar.