Någon med erfarenhet? Jag fick veta på ultraljud igår i vecka 11 att graviditeten avstannat i ca 9+1 och måste alltså göra någon typ av abort nu. Ska till gyn om några dagar, men funderar på vilken typ ni gjort i liknande läge? Har ni fått tabletter som en medicinsk abort eller kan man få kirurgisk? Har ett trauma efter en medicinsk abort i vecka 8 för många år sedan, och känner mig väldigt rädd för att genomgå något liknande en gång till :/
Beklagar ditt ma, vet hur det känns då jag själv varit i samma sits. Fick veta i v 13 att fostret dött i v 12. Jag fick inte välja utan blev inlagd samma dag på egen begäran och en medicinsk abort genomfördes med cytotec. Fick all smärtlindring som jag ville och personalen var fantastisk.
Vad var det som gjorde att du upplevde traumatiskt sist?
Beklagar ditt ma, vet hur det känns då jag själv varit i samma sits. Fick veta i v 13 att fostret dött i v 12. Jag fick inte välja utan blev inlagd samma dag på egen begäran och en medicinsk abort genomfördes med cytotec. Fick all smärtlindring som jag ville och personalen var fantastisk.
Vad var det som gjorde att du upplevde traumatiskt sist?
När du är så långt gången borde du kunna få kirurgisk abort.
När du är så långt gången borde du kunna få kirurgisk abort.
Beklagar !Finns någon övre gräns där de inte rekommenderar skrapning men tror det är runt v 13. Jag va i v 14 men fostret dött i v 9, eftersom moderkakan och livmodern fortsatt växa så allt det va i v 14 fick det bli inläggning och två stegsabort. Fick cytotec och det mesta kom ut men blödde väldigt mycket så fick dropp och vul för att kolla, de tog bort rester som satt vid öppningen då slutade jag blöda så mycket. Dock visade testet positivt flera veckor efter och det visade sig jag hade massa rester kvar ändå så fick skrapas. Visst det va riktiga värkar men gick snabbt för min del och det jobbigaste va blödningen inte smärtan.
Ja. Det är ingen rolig situation. Förstår dina tankar men be om att bli inlagd. Jag blev som sagt inlagd och hade både fantastisk personal och obegränsad med smärtlindring. Fick även en tid några veckor senare för att kolla så allt var återställt igen. Är kanske olika på olika sjukhus och regioner men man kan ju alltid fråga iaf.
Nu vet jag inte om detta var ditt första barn men kan ändå trösta med att jag fick Ma i min första graviditet och har efter det haft 4 komplikationsfri graviditeter med friska fullgångna barn.
Idag var jag på sjukhuset för att träffa läkare och se hur vi skulle gå vidare. Jag bröt ihop direkt i rummet och berättade om mitt trauma när det gäller abort med cytotec och bad om en kirurgisk. Men nej, det var inte ett alternativ. Blir så ledsen och uppgiven. Förstår att det är mer skonsamt för kroppen med medicinsk och säkert mycket billigare för vården. Men när man redan mår skit över att ha förlorat en önskad graviditet tycker jag att det blir för mycket att tvingas gå igenom en metod man mår så himla dåligt av. Har gråtit hela dagen, rädd att hamna i depression som efter den traumatiska aborten.
Jag måste dessutom åka 1,5h till grannstaden pga platsbrist. Ska vara fastande när jag kommer dit, är det någon som vet varför det är så vid en medicinsk abort? Känns ju viktigt att ha energi inför dagen!
Idag var jag på sjukhuset för att träffa läkare och se hur vi skulle gå vidare. Jag bröt ihop direkt i rummet och berättade om mitt trauma när det gäller abort med cytotec och bad om en kirurgisk. Men nej, det var inte ett alternativ. Blir så ledsen och uppgiven. Förstår att det är mer skonsamt för kroppen med medicinsk och säkert mycket billigare för vården. Men när man redan mår skit över att ha förlorat en önskad graviditet tycker jag att det blir för mycket att tvingas gå igenom en metod man mår så himla dåligt av. Har gråtit hela dagen, rädd att hamna i depression som efter den traumatiska aborten.
Jag måste dessutom åka 1,5h till grannstaden pga platsbrist. Ska vara fastande när jag kommer dit, är det någon som vet varför det är så vid en medicinsk abort? Känns ju viktigt att ha energi inför dagen!
Ledsen för det du tvinga gå igenom. Jag hoppas du har bra stöd från familj/partner/vänner där någon kan följa med dig och vara med dig. Jag vet inte varför man ska vara fastande? Det borde man ju inte behöva vara om det inte är en planerad operation? Men finns säkert en anledning.
Har du bett om/blivit erbjuden samtalsstöd? Det brukar finnas kurator kopplad till kvinnokliniken. Jag fick stöd där direkt Utan väntetid. Om du har barn sedan innan kan du ju även gå via BVC. Viktigt att få stöd och prata så det inte blir ett trauma inför kommande graviditeter. ( jag bearbetade inte mitt ma tillräckligt vilket blev värre för varje graviditet sen, en fruktansvärd oro att något skulle gå fel.)
Verkar vara så olika i olika regioner med allt. Jag tillhör Jönköpings län. Vart tillhör du ?
Vill bara uppdatera här efter alltihop, ifall någon kommer in i tråden efter googling eller liknande! I lördags tog jag en mifegyne och på måndagen kom jag dit igen för att starta. Hade börjat blöda lite av den första tabletten redan på söndagen men inga mängder. Fick 4 cytotec till att börja med kl 8 och två timmar senare tror jag faktiskt att fostervattnet kom ut, och sedan började jag blöda mer och mer. Vid kl 12 kom en jättestor klump ut i toan, och jag tänkte direkt att det kanske var "det". Efter det lugnade sig både blödning och värk och jag fick två doser till cytotec i under tungan för säkerhets skull men det hände inte så mycket mer så efter ett VUL såg läkaren att ingenting fanns kvar och jag var alltså klar. Hade minimalt med värk under hela förloppet, absolut mindre än jag kan ha vid mens vissa gånger. Fick en Ipren och två Alvedon när vi startade och det klarade jag mig på helt utan problem, tog inget mer än så. Det var en så himla annorlunda upplevelse nu efter att ha fött tre barn innan, än vid min abort innan jag fått några barn, som natt och dag!