Jag älskar alkohol, om jag fick bestämma skulle jag alltid vara lätt berusad om det vore ofarligt och okej.
jag mår inte dåligt eller har nåt att fly ifrån. Jag bara ÄLSKAR känslan alltså absolut inte full, det avskyr jag.
däremot kanske jag ärvt nån slags beroende-gen då flera i min släkt är och var beroende av olika saker.
Det är en myt att tro att alkisar flyr från något. En del ja men långt ifrån alla.
Tvärtom är det ju oftast smaken som är starten. Man tycker det är gott och känner det som lite vardagslyx att dricka något gott och att unna sig lite. Det är första ursäkten som sitter kvar i många år och man inser inte hur det eskalerar i mängden. För man tror fortfarande att man bara unnar sig för att det är gott. Men plötsligt så sitter man där och är smålullig var och varannan kväll oavsett veckodag och beroendet är ett faktum även om det fortfarande ursäktas med smaken, lyxen och att unna sig..
De flesta alkisar är just såhär. Vardagslullig, mår gott och fattar inte att de sitter i beroende då dom själva ser alkisar som nån av fyllona på stan.
Och ja vissa har beroendet i generna som ökar risken att hamna där.
Att tycka om att bli smålullig och gilla smaken är typiskt för nån som redan har sjukdomen i sig.
Det är en myt att tro att alkisar flyr från något. En del ja men långt ifrån alla.
Tvärtom är det ju oftast smaken som är starten. Man tycker det är gott och känner det som lite vardagslyx att dricka något gott och att unna sig lite. Det är första ursäkten som sitter kvar i många år och man inser inte hur det eskalerar i mängden. För man tror fortfarande att man bara unnar sig för att det är gott. Men plötsligt så sitter man där och är smålullig var och varannan kväll oavsett veckodag och beroendet är ett faktum även om det fortfarande ursäktas med smaken, lyxen och att unna sig..
De flesta alkisar är just såhär. Vardagslullig, mår gott och fattar inte att de sitter i beroende då dom själva ser alkisar som nån av fyllona på stan.
Och ja vissa har beroendet i generna som ökar risken att hamna där.
Att tycka om att bli smålullig och gilla smaken är typiskt för nån som redan har sjukdomen i sig.
Många börjar dricka för att de har psykiska sjukdomar, sjukdomarna kommer alltså först alkohol används för att döva dem. Psykiskt sjuka och de med svår barndom kan också ha familj och yrkesliv, de tar till flaskan för att de inte orkar mer.
Varför är det en sjukdom då? Då känns det ju som att vissa inte rår för det.
kan nånstans tycka att det är fel, alla har ett ansvar.
Alkoholism har problematik, och det är när man ska hjälpa en missbrukare som man bemöter problemet som en sjukdom, vilket är korrekt att göra.
Annars är alkoholism för många ingen sjukdom alls, mer än när de kom till den punkten ovan.
Ofta är alkoholism en lååååååååååååååååååååång serie av dåliga val, som tex som dricka alkohol varje dag och bli lätt berusad.
Sen har du de som är med på resan mer, och kräver en hel del stöd för inte trilla dit rejält och det är de med psykiska diagnoser eller misstänkta sådana, de är mycket mer benägna att hamna i missbruk och detta för de har inte den kontroll över sig själva som krävs att vara ifrån att bli missbrukare.
När man väl satt sig där, så är återfall en del av sjukdomsdiagnosen missbruk.
Och ja, då kan man skylla på sjukdomen, men det berättar också att den sjuka inte har en insikt om sitt problem.
Se har inte alla ett val, en del är slavar under sina diagnoser.
Ja, vem som helst kan bli alkoholist men vissa har mycket högre risk att bli det t.ex om det finns i släkten, om man är högkonsument eller om man dricker för att glömma jobbiga saker.
Det är bra att du är medveten om hur du fungerar då kan du ha extra koll och stoppa i tid om det börjar spåra ur.
Mmm, helt klart, och enkelt är det också om man också vet hur man ska göra för bli en, allt som krävs är att dricka för mycket, varje dag och en lite för lång tidsperiod, sen sköter det sig självt med den fysiska beroendet som då uppstått och som de sen jagar för upprätthålla, då alternativen för att sluta är för jobbiga.
Det är en myt att tro att alkisar flyr från något. En del ja men långt ifrån alla.
Tvärtom är det ju oftast smaken som är starten. Man tycker det är gott och känner det som lite vardagslyx att dricka något gott och att unna sig lite. Det är första ursäkten som sitter kvar i många år och man inser inte hur det eskalerar i mängden. För man tror fortfarande att man bara unnar sig för att det är gott. Men plötsligt så sitter man där och är smålullig var och varannan kväll oavsett veckodag och beroendet är ett faktum även om det fortfarande ursäktas med smaken, lyxen och att unna sig..
De flesta alkisar är just såhär. Vardagslullig, mår gott och fattar inte att de sitter i beroende då dom själva ser alkisar som nån av fyllona på stan.
Och ja vissa har beroendet i generna som ökar risken att hamna där.
Att tycka om att bli smålullig och gilla smaken är typiskt för nån som redan har sjukdomen i sig.
Fysiologiskt - nej. Beroende är genetiskt och då handlar det om allt beroende (alkohol, spel, droger, mat, knark).
Psykologiskt - ja. Om man inte har ett syfte, inga mål i livet, inget att stiga upp för - det är DÅ man blir beroende.
Varför är det en sjukdom då? Då känns det ju som att vissa inte rår för det.
kan nånstans tycka att det är fel, alla har ett ansvar.