En tvååring kan vara nog så krävande, då börjar han eller hon få en egen vilja och försöker förstå och lära sig om sin omgivning. Om barnet inte förstår allt som händer och varför det ibland inte blir så som han/hon vill så kan det leda till ilskna utbrott. Efterhand så ökar förståelsen och det blir lugnare. Du skriver att det varit mycket gnäll sedan dag ett, tja alla barn är olika. Jag har sex barn födda under en åttaårsperiod. Att ha en lugn stund någonsin fanns inte på kartan. Man får sätta sina egna behov på vänt helt enkelt. Att ditt barn klänger på dig är väl för att han saknat dig när du är på jobbet. Jag brukade försöka ge odelad uppmärksamhet, läsa saga, rita tillsammans, leka kurragömma eller nåt och sedan förklara att nu måste jag göra annat. Att försöka hitta en rutin som barnet vänjer sig vid. Samma varje kväll. När mamma kommer hem så ägnar hon sig åt mig en stund och sedan får jag stå tillbaka lite. Nu är ju din lilla bara två år, men man kan börja så smått redan då. Hur som så är väl en treåring betydligt mer självständig än en tvååring, så ha lite tålamod. Det blir bättre. Om du känner att din ork tryter och att du inte räcker till för ditt barn, så borde du ta ett rejält snack med din sambo. Ni är ju ändå två om barnet. Han kommer att ångra sig en vacker dag om han inte har med barnet att göra när du är hemma. Relationen byggs upp i småbarnsåren och han har allt att förlora på att dra sig undan. Kanske känner barnet av det och tyr sig till dig? Blir det bråk mellan dig och din sambo om det hela så kommer den lille bli orolig och känna av dålig stämning och ty sig ännu mer till dig. Du är uppenbarligen hans/hennes stora trygghet. Jag gav mina barn oändligt med uppmärksamhet och gjorde mycket med dem. Det var roligt men också väldigt utmattande, aldrig en ledig sekund. Men idag, när de är stora så har jag så oändligt mycket igen för det. Vi har en varm och nära relation som grundades i småbarnsåren. Så även om det är kämpigt nu, försök uppbåda tålamod att ägna tid åt barnet även när du egentligen inte orkar. Förr eller senare kommer barnets intresse riktas åt annat håll och då kommer du kanske sakna den tid när du var han/hennes absoluta nr 1!
