Män besatta av sina jobb

Hittade inget när jag googlade.

 

 Varför är män (oftast, ibland kvinnor självklart) så besatta av sina jobb, att de är viktigare än familjen? 

 Först märkte jag av detta när jag efter hamnat på akuten och hade så ont i kroppen att jag inte kunde röra mig, bad min dåvarande sambo om att be jobbet att börja lite senare, så han kunde lämna vår då 2-åriga son, men nej, det gick ju inte, så fick ha det stackars pyret kring mig, utan förmåga att ta hand om honom, till och med förskolan skrev och frågade om vi skulle hitta en lösning, men läste det först när jag var bra igen.

 

 Sedan gick min farmor bort, min pappa är från ett annat land men fick en gratis biljett av min kusin för att komma på begravningen, men han tackade nej, för att han var rädd för att förlora ARBETET (som om de inte skulle ha förståelse, det var hans mamma han inte träffat på många år för bubblan) och att det var fel årstid där, under ekvatorn, skulle bara regna och vara tråkigt. Fattar inte?!

 

 Så nu, min man fick nyligen veta att hans morfar, som var som en pappa under hans uppväxt ligger inför döden, och visst är det många mil, och visst kanske han inte bara kan kasta sig i en lånebil och köra ner, men att han inte kommer hem, nu när jag är hemma och min mamma kan hämta barnen... han kommer högst troligen fortsätta arbeta som vanligt, och kanske, förhoppningsvis tar han ledigt och åker på begravning med oss som familj. Känns fan mer som jag bryr mig mer. 

 Just det där sammanflätande mönstret jag ser och läst så många kvinnor skriva om, hur män är mer trogna sina arbeten, medan jag, som kvinna tycker att familj och relationer är det viktigaste och att arbetet endast är ett hjälpemedel för familjen. 

 

 Jag vet att han är väldigt upprörd och ledsen nu, tänker komma hem under lunchen men sedan fortsätta arbeta... fy sjutton.