Ändrad situation med föräldrar
Anonym (Ledsen) skrev 2023-04-04 18:06:31 följande:
Hade gärna ringt pappa men han kan tyvärr knappt ens svara längre. Det är så jobbigt. Men jag har nära till honom iallafall, någon km dit bara.
Inlägg från: Anonym (H)
|
-
Vill du inte besöka honom?
-
Ok, förstår dock inte. Du bor en km bort och det var en vecka sedan du var där, men du önskar att du kunde ringa. Det är väl bara att gå dit och hälsa på istället om han inte kan svara.Anonym (Ledsen) skrev 2023-04-04 18:47:59 följande:Jo? Är hos honom ofta. Men man saknar ju såklart att prata telefon också.
-
Det var en fråga, inget påstående.Anonym (Ledsen) skrev 2023-04-04 18:48:25 följande:Vad var det för dumt påstående?
-
Ja, det är jättebra att du har honom så nära. Du får försöka fokusera på det och spendera så mycket tid med honom som du kan,Anonym (Ledsen) skrev 2023-04-04 18:53:42 följande:
Alltså att det är bra jag då har nära till honom eftersom jag inte kan prata i telefon med honom. Tycker det var roligt när han ringde. sådan saker visar ju omtanke.
-
Precis så var det med min mormor och nu även pappa. Man får verkligen passa på att umgås.Anonym (S) skrev 2023-04-04 19:47:12 följande:Så är det tyvärr ibland. Min mamma har inte klarat av att ringa mig på några år. Nu har hon inte ens telefonen kvar.
Passa på att hälsa på när du kan. Dagen kommer då du inte längre blir igenkänd. -
Även föräldrar är människor och kan ha egna demoner att kämpa mot.Anonym (......) skrev 2023-04-05 19:17:56 följande:
Vilka konstiga och oförstående svar du fått i tråden TS. Förstår att du är ledsen!
Jag såg vad du skrev, att du försökt nå henne men vissa vill bara missförstå med flit eller så förstår de inte alls...
Som förälder har man alltid ett annat slags ansvar, där barnen alltid ska komma först och man gör allt för att de ska ha de bra. Det är helt grundläggande och din mamma har brustit i det totalt, speciellt då hon inte söker nån kontakt alls.
Vet inte hur jag ska råda dig, men att du ändå kan försöka fokusera på allt det fina du fick av din far... Även om han inte är "där" nu så har du ju blivit den fina person idag säkert tack vare honom, och inte din mamma. Tyvärr är det ju så ibland, folks egon, missbruk mm sätter sig före det som borde vara viktigast..
Inget är iaf ditt fel/ansvar.. Har du en egen familj, planerar det i framtiden? Kanske lättar det lite då. Kram.
-
Bara för att man fått ett barn blir man inte en supermänniska. Alla är inte förmögna att ta tag i sitt liv, med eller utan barn.Wolfie13 skrev 2023-04-05 20:16:34 följande:Men då kämpar man mot dem vilket aldrig innebär att man skiter i sina barn. Ett barn har inte bett om att bli född.
-
Jag vet inte hur svårt det är för henne att skicka ett sms. Uppenbarligen så har hon ju någon form av problematik. Ibland förmår inte att folk att göra saker, av ena eller andra anledningen. Världen är inte svart eller vit.Anonym (Ledsen) skrev 2023-04-07 16:18:30 följande:
Fast hur svårt är det att skriva ett sms, ärligt talat? En gång på ett år? Är det för mycket begärt mest du? Har man sådana grova provlem kan man väl söka hjälp. Man har ett ansvar.
Om barnen vore små hoppas jag det hade låtit annorlunda från dig.
Jag hade en mycket komplicerad relation till min pappa. Det var förmodligen psykisk ohälsa i botten och även alkohol med tiden. Jag lärde mig att jag inte kunde förvänta mig att han skulle agera "normalt". Jag tror att det är samma med din mamma. Tyvärr kan du inte förvänta dig att hon ska agera normalt och du måste nog hantera situationen utifrån det.
Om du vill försöka ha en kontakt med din mamma så tycker jag att du ska försöka, men sätta en gräns för vad du är beredd att "utstå". När den gränsen passerats, så får du acceptera att du inte kan göra mer (just nu i alla fall). Livet är svårt. Du har sökt samtalskontakt, det är jättebra. Tror inte du kan göra så mycket mer än att fortsätta gå dit och att lägga energi på att hälsa på din pappa så mycket du kan.
Och ja, självklart har man ett helt annat ansvar med små barn. Det är väl en självklarhet. Men nu diskuterar vi väl ändå en förälder med ett väldigt vuxet barn. -
Självklart förstår jag att det är svårt, förstår inte hur mitt svar kan göra dig upprörd. Försöker ge dig råd eftersom jag verkligen känner igen situationen; sätta gränser, träffa pappa och fortsätta gå och prata, men eftersom du inte uppskattar mina svar så slutar jag skriva.Anonym (Ledsen) skrev 2023-04-07 17:05:12 följande:
Vet att det inte är svart eller vitt. Men jag är ju chockad, för det här trodde jag ju inte om henne. Det är just det.
Hur vuxen man än blir så är det ändå ens förälder. Från att prata varje dag med båda, om allt och inget. Tex vad mina vänner gjort och vad jag har gjort på dagen, till ingenting.
Du måste ju ändå förstå att det är svårt med den här förändringen. Både när det gäller henne men även pappa. Men pappa, där är det som det är. det är hemskt, men det är liksom tyvärr så det är. Men henne, jag fattar inte. Ingen gör det, för den delen.