Beklagar din situation. Det är riktigt tufft när nära och kära försvinner från en, mentalt eller fysiskt. Man tar sig igenom för att man måste ta sig igenom. Försök träffa din pappa så mycket du kan medan han har lite ork kvar. Ta stöd av din morbror och hans fru, och håll kontakt med dina systrar. Fortsätt med samtalsterapi om du har möjlighet - att bolla med någon professionell kan hjälpa dig reda i alla rankar och känslor.
Som sagt det här har gjort mig utmattad så jag kan inte göra mer av den anledningen heller. Det går inte att hjälpa någon som absolut inte vill. Hennes mamma sa till henne i tonåren och vad gjorde hon? Flydde hemifrån som 14-åring och sket i var hon sa. Beteendet har väl funnits där hela tiden. Men det är inte mitt ansvar att fixa allt det henne. Hade gärna hjälpt henne men jag kan inte göra det för det går bara inte. Det är en lång historia det här och jag kan inte skriva ut allt här för jag vill vara anonym. Orkar heller inte diskutera henne. Jag kan inte göra något. Skulden är då inte min heller.