• Happiifejs75

    Gammal barndomsvän har tröttnat

    Hej!

    För ett tag sedan träffade jag en gammal barndomsvän som jag gick i grundskolan med för över 40 år sedan. Vi träffas inte så ofta för hon bor utomlands. När vi ses brukar det vara väldigt roligt och givande trots att vi bara hinner ses några timmar någon gång vart fjärde år.

    Jag har märkt på senare tid att vi har väldigt olika uppfattningar om hur vi ska umgås. Hon ses gärna med hela sin familj och vill träffa min också. Jag har ett annat behov av att samtala med en vän, om barndomen, minnen, våra relationer. Jag vill ha förtroliga samtal på djupare plan men hon verkar hålla sig mer på ytan. En gång fick jag inte med min familj till ett möte för vi bor i en annan stad och har långt att åka. När jag sa att det var bara jag som kom svarade hon "vi får väl försöka stå ut med dig". Jag blev väldigt ledsen även om hon sa det skämtsamt och orkade inte träffa henne då så jag ställde in mötet och ljög om att jag var sjuk. När vi sågs senast tog hon med sig en gemensam kompis vi har som är väldigt intensiv och pratar mycket. Kompisen har ingen känslomässig mognad utan håller mest monologer om oväsentligheter och tar över samtalet fullständigt. Hon tycker själv att hon är jobbig och undviker helst henne men just då vi skulle träffas efter två års tid var det plötsligt viktigt. Det får mig att fundera på att hon inte kan värdesätta vår vänskap i samma utsträckning som jag. Det känns rentav som om hon försöker bestraffa mig. Eller så har jag alldeles för höga förväntningar på vänskapen? Vad tror ni?

  • Svar på tråden Gammal barndomsvän har tröttnat
  • nytt eller gammalt

    Just det där med att prata minnen har jag märkt att man kan förhålla sig olika till. Vissa personer älskar att prata gamla minnen och andra vill hålla sig till nuet. Det låter lite som att ni eventuellt skiljer er åt på den punkten och av den anledningen vill umgås på olika sätt. Vad tror du om den tanken?

  • Happiifejs75

    Ja, det stämmer nog. Hon lever rätt isolerat liv och borde ha lite behov av klassiskt "väninnesnack" precis som jag men jag börjar mer och mer förstå att vi är olika och att hon är ytlig person.

  • vissli
    Happiifejs75 skrev 2023-05-05 10:48:21 följande:

    Ja, det stämmer nog. Hon lever rätt isolerat liv och borde ha lite behov av klassiskt "väninnesnack" precis som jag men jag börjar mer och mer förstå att vi är olika och att hon är ytlig person.


    Eller så har hon tröttnat att älta gamla barndomsminnen som 40-åring?
  • Happiifejs75

    Haha, ja kanske i sån hög grad att hon hellre vill höra vår gemensamma vän prata om blyertspennor, källsortering och sin IBS-mage? Grejen är att hon själv pratar om barndomsminnen ibland så riktigt helt har hon nog inte tröttnat. Jag får bara den känslan när jag träffar henne att jag har väldigt låg status och är en obetydlig person -precis som det var i skolan för fyrtio år sedan. 

  • vissli

    Men varför  vill dubses då


    Happiifejs75 skrev 2023-05-05 11:17:04 följande:

    Haha, ja kanske i sån hög grad att hon hellre vill höra vår gemensamma vän prata om blyertspennor, källsortering och sin IBS-mage? Grejen är att hon själv pratar om barndomsminnen ibland så riktigt helt har hon nog inte tröttnat. Jag får bara den känslan när jag träffar henne att jag har väldigt låg status och är en obetydlig person -precis som det var i skolan för fyrtio år sedan. 


    Men varför vill du ses då?
  • Happiifejs75

    Ja, det är just det jag funderar på. Jag har inte så bra magkänsla vad gäller henne. Det var ju inte direkt okomplicerat i skolan, ibland ville hon vara vän med mig, ibland föredrog hon andra att leka med. Hon var rätt nyckfull och det känns som om hon är det nu också. Varför jag vill ses är för att vi ändå lyckats bibehålla en vänskap i vuxen ålder. Jag brukar också tänka att jag inte kan klandra henne för det som hände när vi var små eftersom vi var barn då. Men när hon beter sig på samma sätt mot mig nu som när hon var barn -då blir det hela väldigt svårt. 

  • vissli
    Happiifejs75 skrev 2023-05-05 11:40:43 följande:

    Ja, det är just det jag funderar på. Jag har inte så bra magkänsla vad gäller henne. Det var ju inte direkt okomplicerat i skolan, ibland ville hon vara vän med mig, ibland föredrog hon andra att leka med. Hon var rätt nyckfull och det känns som om hon är det nu också. Varför jag vill ses är för att vi ändå lyckats bibehålla en vänskap i vuxen ålder. Jag brukar också tänka att jag inte kan klandra henne för det som hände när vi var små eftersom vi var barn då. Men när hon beter sig på samma sätt mot mig nu som när hon var barn -då blir det hela väldigt svårt. 


    Alltså, jag är nog av åsikten att om man umgås med någon som bara tar energi och det inte är upp och ned (man kan ju behöva energi en period) så kanske båda vinner av att man inte träffas. Livet är kort ändå. 

    Kan ni ses och bara prata strunt och det ändå känns värt det? Eller känner du att hon bara ser ner på dig? Gå på känslan här. Att umgås med nån som det bara känns som den anser att man är av lägre status och oviktig känns ju spontant trist.

     
  • Pilsner
    vissli skrev 2023-05-05 10:49:45 följande:
    Eller så har hon tröttnat att älta gamla barndomsminnen som 40-åring?
    Precis, få saker är så trist som ältande av det förgångna. Det handar inte om ytlighet utan att gå vidare i livet. Vad som hände för länge sedan är sällan relevant att diskutera idag.

    Visst, man kan skratta åt gamla gemensamma minnen ibland, men då ska det vara i rimlig omfattning.


  • Trast
    Happiifejs75 skrev 2023-05-05 10:13:52 följande:
    Gammal barndomsvän har tröttnat

    Hej!

    För ett tag sedan träffade jag en gammal barndomsvän som jag gick i grundskolan med för över 40 år sedan. Vi träffas inte så ofta för hon bor utomlands. När vi ses brukar det vara väldigt roligt och givande trots att vi bara hinner ses några timmar någon gång vart fjärde år.

    Jag har märkt på senare tid att vi har väldigt olika uppfattningar om hur vi ska umgås. Hon ses gärna med hela sin familj och vill träffa min också. Jag har ett annat behov av att samtala med en vän, om barndomen, minnen, våra relationer. Jag vill ha förtroliga samtal på djupare plan men hon verkar hålla sig mer på ytan. En gång fick jag inte med min familj till ett möte för vi bor i en annan stad och har långt att åka. När jag sa att det var bara jag som kom svarade hon "vi får väl försöka stå ut med dig". Jag blev väldigt ledsen även om hon sa det skämtsamt och orkade inte träffa henne då så jag ställde in mötet och ljög om att jag var sjuk. När vi sågs senast tog hon med sig en gemensam kompis vi har som är väldigt intensiv och pratar mycket. Kompisen har ingen känslomässig mognad utan håller mest monologer om oväsentligheter och tar över samtalet fullständigt. Hon tycker själv att hon är jobbig och undviker helst henne men just då vi skulle träffas efter två års tid var det plötsligt viktigt. Det får mig att fundera på att hon inte kan värdesätta vår vänskap i samma utsträckning som jag. Det känns rentav som om hon försöker bestraffa mig. Eller så har jag alldeles för höga förväntningar på vänskapen? Vad tror ni?


    När hon säger "vi får väl försöka stå ut med dig" så är det uppenbart ett skämt. Du borde inte betrakta det som något annat heller. Har ni en gemensam kompis, så är det naturligt att ta med denne. Jag tror du drar för höga växlar och överreagerar. Det du tampas med existerar i ditt huvud.
  • Happiifejs75

    Jag uppskattar din analys. Det är sant att livet är kort och att man inte ska slösa bort det med dåliga relationer. Jag tycker också att det är bra att du ifrågasätter för en blir lätt blind eller åtminstone närsynt i sådana här situationer. Ska jag vara riktigt ärlig mot mig själv så känns det inte speciellt kul att träffa henne igen. Jag åker långt med familjen för att träffas, det tar en hel dag i anspråk, barnen blir trötta när de måste åka bil länge. Det känns ändå inte som om hon uppskattar det eller värdesätter det. Jag funderar på om jag kanske ska ta med min svärmor till nästa träff? Hon kommer garanterat ta över hela samtalet Skrattande Jag tror banne mig jag gör det! Hon har betydligt roligare saker att prata om än källsortering.

  • Trast
    Happiifejs75 skrev 2023-05-05 11:40:43 följande:

    Ja, det är just det jag funderar på. Jag har inte så bra magkänsla vad gäller henne. Det var ju inte direkt okomplicerat i skolan, ibland ville hon vara vän med mig, ibland föredrog hon andra att leka med. Hon var rätt nyckfull och det känns som om hon är det nu också. Varför jag vill ses är för att vi ändå lyckats bibehålla en vänskap i vuxen ålder. Jag brukar också tänka att jag inte kan klandra henne för det som hände när vi var små eftersom vi var barn då. Men när hon beter sig på samma sätt mot mig nu som när hon var barn -då blir det hela väldigt svårt. 


    Att ett barn vill leka med andra är inget ovanligt. Det handlar inte om dig. Du kan inte förvänta dig en exklusiv vänskap. Förstår inte varför du uttrycker dig med att du inte kan klandra henne? Hon har inte gjort något fel utifrån din beskrivning. Du behöver ändra ditt perspektiv.
  • Happiifejs75

    Nej, förvisso men jag tycker inte att jag begär för mycket av en vänskap att det finns något att prata om. Då menar jag inte att man ska älta gamla barndomsminnen. Jag menar att man har värdefulla samtal med frågor och svar om ens liv, vad man gör, vad man har gjort. Samtal som förstärker vänskapen och som inte handlar om källsortering utan som utgår ifrån att man faktiskt är intresserade av varandra och vad som händer i ens liv. Skulle det vara exklusivt på något sätt? Är det inte snarare det man ska förvänta sig av en vänskap?

  • Trast
    Happiifejs75 skrev 2023-05-05 13:24:27 följande:

    Nej, förvisso men jag tycker inte att jag begär för mycket av en vänskap att det finns något att prata om. Då menar jag inte att man ska älta gamla barndomsminnen. Jag menar att man har värdefulla samtal med frågor och svar om ens liv, vad man gör, vad man har gjort. Samtal som förstärker vänskapen och som inte handlar om källsortering utan som utgår ifrån att man faktiskt är intresserade av varandra och vad som händer i ens liv. Skulle det vara exklusivt på något sätt? Är det inte snarare det man ska förvänta sig av en vänskap?


    Ibland är konversationer tråkiga. Även tråkiga samtal bidrar till att skapa/ bibehålla sociala band. Tror att det är värdefullt för dig att skriva på det här forumet för att få ett "utifrånperspektiv" ibland kan folk reagera på det sättet du gör för att denne själv kanske går igenom något jobbigt/ depression. Det blir som att egot "snörps till" och man blir känslig och lättsårad. Gör inget förhastat, såsom avsluta en vänskap, sätt dig ner och fundera över dina reaktioner. Du kanske är mer känslig för vissa saker på grund av att du kanske har ett trauma sen barndomen.
  • callmepreggoornot

    Om jag inte missat någonting verkar hon vilja träffa dig. Inte riktigt med samma samtalsämnen som du tycker men sånt måste man inte ha med alla. Vissa tar längre tid att öppna sig och ni ses väldigt sällan.


    Att du blev så upprörd av ett självklart skämt är nog mer att analysera för dig, sånt sker när man är osäker men om hon varit delaktig i planerandet så ville hon ses =) Men hela familjen roar fler än enbart henne

Svar på tråden Gammal barndomsvän har tröttnat