Hjälp! Jag är gravid!

Vi visste att vi ville ha ett andra barn relativt tätt (ca två år) men tänkte inte börja försöka förrän dottern fyllt 1 år. Vi skyddade oss inte då det tog lång tid att bli gravida. Blev ju såklart gravid när hon var 9 månader. Skiljer 20 månader på barnen. Jag var inte överlycklig över graviditeten men kände inte att det var ett alternativ att göra abort och sedan försöka några månader senare igen. Idag är dom 6 och 4,5 och har stor glädje av varandra. Det är klart att det var varit några jobbiga år, men det är värt det! 

Jag blev också chockad då jag upptäckte att jag var gravid när våran första dotter var så pass liten, en hel del ångest och tårar men jag tror inte att jag någonsin funderade på abort...varför jag inte såg det som ett alternativ vet jag inte. Andra dottern kom då äldsta var 14 månader. Jag ska inte sticka under stolen med att det periodvis var tufft (två st som tokvägrade att sova på nätterna varav den ena hade bekymmer med magen och ammade/hängde i tutten var 15:e minut). Dåligt samvete för äldsta, ja... MEN, de har ett fantastiskt band mellan varandra och har alltid haft, trots att de har väldigt olika personligheter. Lekt och tagit hand om varandra osv Nu är de 11 och 12 år och hänger fortfarande ihop (ja, det syskontjaffsas emellanåt också såklart). Jag ångrar ingenting och hade inte velat ha det på något annat sätt men ibland funderar jag hur jag orkade...men det rullade bara på. Jag förespråkar inte att du INTE ska göra abort, jag bara berättar hur det var för mig Hoppas du får klarhet i dina tankar, det är såklart inte ett lätt beslut!

Blev också oplanerat gravid med en 2a tätt inpå. Först kändes det lite stressigt men fördelarna övervägde eventuella nackdelar. De är födda tätt (20mån), de har varandra, de är bästa vänner, de har samma behov och man behöver inte varva blöjbyte med fotbollsträning. Det är enklare att resa och boka hotellrum mm då bägge behöver samma sorts omsorg och bägge kan dela en säng. Det är som att ha tvillingar. Fördelen är också att 1an vill hjälpa till och visa, vilket gör att 2an lär sig mycket snabbare. Tex att kunna läsa när man börjar skolan.

Jag tycker ni ska ta det lugnt, det är ingen pärs utan helt enkelt bara en mindre anpassning. Eftersom ni redan tänkt er fler barn så är det ju bara praktiskt.
Grattis till graviditeten och ha så kul nu.

Fast vad är alternativet? Att abortera och försöka igen om ett halvår? 

Det är sällan livet kan planeras och detaljstyras. Livet händer när det händer.
Låt säga att ni hade försökt att få en sommarbebis men så slutar det  missfall och det blir en höstbebis?

Finns heller inga garantier på att det blir en bra föräldraledighet. Beror ju helt på barnet i magen.

Och nej, andra barnet blir sällan en magisk tid som med första eftersom man måste foka på två barn och allt det praktiska däromkring. 

Du kommer liksom jag stånga ha bränna sönder falukorv medan bebis gallskriker, katten välter vaden och storebror målar på väggarna med tusch Och du undrar hur fan du kunde vara så dum att skaffa barn :) försatt i nästa sekund bara tokläskigt hela situationen.

Jag har två pojkar som det är 15 månader mellan. 

Hade lite panik när jag upptäckte att jag var gravid och redan hade en bebis att ta hand om. Efter mycket om och men så resonerade jag att gör jag abort så kommer det inte att bli fler barn, ska jag ha fler barn så behåller jag. Min kloka svärfar sa till mig att jag aldrig kommer att ångra ett barn jag fått. 

Men det gick superbra, visst var det jobbigt ibland. Men den syskonkärleken mellan killarna och så nära de står varandra, så är jag så glad över att jag har kunnat ge dem det. 

Det är många som har svårt för att bli gravida, så ta inte för givet att du ska kunna planera in årstid. 

 

Det är ungefär samma sinnesstämning som jag varit i, inte överlycklig men samtidigt är en abort otänkbart. Två år mellan hade känts bättre, mycket händer ändå månad för månad när de är så pass små. Men ja, vi hade förmodligen haft 3 år mellan om vi fått bestämma själva. 

Så skönt att höra att det på totalen varit en positiv upplevelse! När jag försöker rannsaka mig själv är det situationen med jobbet som känns jobbigt, jag vill berätta så snabbt som möjligt men samtidigt är det läskigt. Är provanställd till i november. 😬

Tack för att du delar med dig och för att du beskriver båda delarna! Jag tror jag rätt snabbt insåg att abort inte var, eller ja är, ett alternativ för mig. Samtidigt har jag svårt att känna mig annat än ambivalent kring graviditeten. Jag hoppas såklart det kommer klarna, men oron ligger där och skvalpar. 

Det är 1 år och 4 månader mellan mig och min bror och vi har alltid varit oskiljaktiga, stor skillnad mot syskonen som det var större åldersskillnad med. Detsamma är det för min sambo och hans syster. Vi har båda drömt om tätt mellan barnen likt vi haft, men jag har nog först nu insett hur tätt 1,5 år faktiskt är. Innan kändes det som oceaner av tid. 🙈

Tack snälla för din väldigt fina kommentar, den träffade verkligen rätt! ❤️ Jag förstod nog rätt snabbt att abort inte är ett alternativ för mig, samtidigt som tanken på ett till barn redan nu är skrämmande. 
Jag gillar tankesättet att det är en mindre anpassning, det gör att det inte känns fullt så läskigt.

Jag tror du missförstår, tanken har aldrig varit att försöka bli gravida om ett halvår. Det jag menar är att det hade känts något bättre om vi varit ett halvår fram i tiden, för då hade det varit lite mer åldersskillnad och vår grabb något mer självgående. 

Jag är såklart införstådd i att det inte går att styra saker i detalj och att ens planer kan skita sig, detta om något är väl ett tecken på det. 🤪 

Det är det ovissa som känns jobbigt. Om bebisen gråter och har kolik, föds prematur eller något annat av den mängder tråkiga alternativ som finns. Om barnaskapandet skett aktivt inbillar jag mig att det varit lättare att finna sig i situationen. Jag har planer på att jobba lite rätt tidigt och växla FL med pappan, men det är ju inte alls säkert att det kommer vara möjligt. Jag kan få komplikationer vid förlossningen, inte orka, bebis behöver amma konstant eller något annat. 

Haha jag älskar den uppmålade bilden. Det är bara att stålsätta sig vid ständigt kallt kaffe och sönderbrända falukorvar. 😂

Tack för att du delar med dig, jag är rätt övertygad om att det är en till grabb i magen. Att visualisera relationen mellan sonen och lillebror i magen (som jag då inbillar mig att det är) gör allt mer verkligt och lättare att gilla på något vis. Det skulle vara helt fantastiskt med en lillasyster också, de skulle förmodligen få en helt otrolig relation de också. Men just att visualisera en till mini-människa, som för mig råkar bli en grabb, får mig att fokusera på målbilden. 

Det som känns jobbigast för mig är jobbet och hur det kommer tas emot där. Plussade på andra dagen på jobbet. 🙃 Provanställd till november och hade helst velat berätta för chefen redan nu bara för att få det ur världen.