Sonen ska utredas för autism, behöver pepp och hopp
Hej!
Är du inte ute efter att säga något snällt, lämna den här tråden för detta är mycket jobbigt och jag orkar inte bli mer ledsen.
Lite bakgrund, min son fyllde precis 3 år och pratar inte än. Därför har vi haft kontakt med logoped och bup under en tid, de har gjort en utvecklingsbedömning och han har nu fått remiss till habiliteringen för utredning om autism.
Han kommunicerar hela tiden, både ber om saker han vill ha, men också i form av delad uppmärksamhet: han vill hela tiden visa mig olika saker, tittar på mig och förklarar med ljud och gester vad han vill dela med sig av, visa eller ?prata om? så att säga. Ser mig i ögonen.
Han har vissa ljud han härmar, som gökuret i Greta Gris: ko-ko! Men när han säger det blir det: oo-ooo.
Han försöker härma när nån räknar men det blir bara ljud, inga ord, men tonfallet är rätt som i ?ett, tvåå, treee?.
Han gör snarkljud när man pratar om att sova, säger nam-nam-nam när han vill ha snacks men det är inte så tydligt, kan lika gärna vara mam-mam-mam. Men samma tonfall och letar efter snacks i min väska/ficka.
Ögonkontakten har alltid varit bra och inget jag ens reflekterat över. Han har alltid varit social, kontaktsökande och kärleksfull, som vi upplevt honom hemma. Älskar lekplatsen och blir jätteglad när han ser andra barn.
På förskolan är det lite annat säger de. Han leker mycket själv men har börjat ta lite mer kontakt med andra barn, klappar dem ibland, skrattar och tittar på de större barnen när de leker. Men generellt är det inte så mycket samspel säger de. Han är också mycket selektiv i maten och äter mest hemma där vi ger säkra kort, då proppar han i sig.
Det som sticker ut mest förutom språket är att han inte är följsam. Det går inte att få med honom på saker han inte vill göra. Det är mycket svårt att avbryta saker han VILL göra. Han följer inte gruppen utan springer dit HAN vill.
Han är väldigt mysig och fin, jätteglad, skrattar och leker och springer och vi har en jättemysig, fungerande men lite extra krävande vardag jämfört med andra. Man måste ofta vara två med honom och man måste alltid planera. Vissa saker funkar inte att utföra.
Min stora oro är språket, samt hur det ska gå för honom i livet. Rädd att han har någon utvecklingsstörning utöver autismen, eller grav autism, eller tänk om han aldrig börjar prata?? Jätterädd för det.
Finns det några positiva berättelser eller nåt någon kan peppa mig med i dessa långa och många månader fram till diagnos, hjälp och psykologstöd? Jag går under av oro och behöver höra att det kan gå bra för honom trots allt. Att det finns hopp att han ska prata.
