Par med olika livstempon, prioriteringar och diagnosbarn
Jag är tillsammans med en fantastisk person som jag älskar. Men känner att jag snart går under.
Jag gör princip allt i hemmet. Lagar, mat, handlar, städar, skjutsar och hjälper hennes barn (båda med diagnoser) med läxorna. Förutom det så hjälper jag henne i princip varje dag med hennes fritidsaktiviteter. Jag gör ofta det tråkiga jobbet bakom så att hon får tid för de roliga delarna av sina fritidsaktiviteter.
Jag jobbar heltid och hon jobbar halvtid så varje månad behöver jag skjuta till extra pengar till henne för att "hennes ekonomi ska gå ihop.
De få timmar i veckan som jag lägger på egentid så som träning, vidareutbildning eller prioriterar mina barn får jag ofta kritik för
då rasar hela hennes Värld.
Jag vet inte vad jag ska göra. Hon kämpar på i sitt tempo och prioriterar sina fritids sysselsättningar för att må bra. Det behövs eftersom hennes barn med olika diagnoser tar otroligt mycket energi från henne.
Jag har ett annat tempo i livet och orkar, hinner göra mer "tråkiga" saker. Jag har alltid varit sådan för att få tid och ekonomi över för att göra "roliga" saker.
Jag försöker bita ihop och kämpa men känner att jag bara faller djupare och djupare ned i någon form av likgiltighet. Det skulle vara
så enkelt att bara stänga dörren och säga hejdå. Då skulle jag kunna må bra igen men samtidigt skulle jag må dåligt av att lämna henne
i vad som kan beskrivas som helvetet på jorden.
