Livmodern tittar ut genom slidan :(

Det där är så pass allvarligt att du måste söka hjälp i morgon. Börja med att boka tid hos en barnmorska. Det är förståeligt att tycka det är jobbigt men nu har du inget val. Är det så allvarligt som du beskriver så är träning lönlöst. 
Själv drabbades jag av recto cele (en annan variant av framfall) och opererades för det. 

Jag är inne på att det nog måste opereras. Men skulle vilja veta hur man hittar en bra läkare. En bra gynekolog??

Varför inte din senaste barnmorska eller en barnmorska på din ort för remiss? Eller direkt till närmaste kvinnoklinik. Du måste ju börja någonstans. 

När mina problem blev besvärliga så kontaktade jag kvinnokliniken och tog den läkare som jag fick tid hos, struntade i vem. Det blev snabbt sämre innan tiden för  operation, jag ringde igen och opades inom två dagar. Jag struntade fullständigt i om det var en bra läkare eller ej, viktigaste var att få hjälp. Operationen gick väldigt bra. 

Hej!
Tack. Jag söker nog direkt hos kvinnokliniken. För mig är det viktigt att det är en bra och kunnig läkare. Vill helst få så god omvårdnad som möjligt. 

Har dålig erfarenhet av barnmorskemottagningen där jag gick på mödravårde, framför allt vid efterkontroll efter förlossningarna.

Det är även stor skillnad mellan läkare, både vad gäller hur kunniga de är och deras bemötande. Att de är kunniga och erfarna är det allra viktigaste för mig; har de kommit så långt är förhoppningsvis även bemötandet bra. 

Jag kontaktar kvinnokliniken. Återkommer gärna här efter hand med hur det går. Har säkert tusen frågor som dyker upp inför en operation. Kan inte tänk mig att det blir tal om något annat än att det behöver åtgärdas med operation. Vi får se. 

Känns bra att få veta lite mer, då det också tar mig framåt i mitt beslut att göra något åt saken. 

Bra. Jag tror inte du behöver vara orolig över att det är en massa dåliga läkare med lägre kunskap och dåligt bemötande som tar hand om dig. 
Jag vill ha god vård och bra läkare, det är inte det jag menar med att jag struntade i vilka jag träffade.  Jag litar på vår sjukvård och kollade  inte upp de jag fick kontakt med. Jag fick snabb hjälp på vårt sjukhus och att försöka komma till nån annan plats i Sverige ser jag ingen vits med. Jag gjorde exakt samma operation som Ann Söderlund beskriver i nån intervju här på FL. 
Det kommer gå bra för dig. Det är viktigt att tala om detta, vi är många drabbade. Jag väntade i 10 år innan jag sökte hjälp och trodde jag hade sällsynta  besvär. 

Jag har tyvärr haft lite blandad erfarenhet, både god och dålig sådan, av olika läkare. Så jag har väl blivit lite observant, kan man säga. Men inte överdrivet. 

Jag tror framfall är mycket, mycket vanligare än man anar. Intressant är kanske att när jag lyft problemet, så verkar det helt falla mellan stolarna. Det när jag på rek av läkaren efter min andra förlossning skulle undvika att hoppa, eftersom bäckenbotten var svag - fick jag ändå rehab-övningar som innehöll hopp av sjukgymnasten, trots att jag sade att jag blivit rek att undvika hopp. Men kroppen SKA klara detta, tyckte hen. Varpå jag tänkte att om jag hoppar försiktigt kanske det ändå går bra. Det gjorde det ju inte, livmodern poppade ut och sedan har det varit så. Jag tog upp detta, men fick bara höra att det lät jättekonstigt och att kroppen SKA klara att hantera att jag hoppar. Visst, så är det kanske, men det bygger väl på att man har tillräckligt stark bäckenbottenmuskulatur, antar jag. Ingenting om knipövningar, utan bara detta svar.

Nästa sjukgymnast vägrade att komma in på ämnet helt. Hallå lilksom, jag ställer ju frågan för att mitt underliv rasat ner genom öppningen, inte för att jag vill göra några sexuella anspelningar. Det handlar om min kropp helt enkelt, som ser helt annorlunda ut och där livmodern nog trycker lite mot urinröret/urinblåsan också. Jag har inga problem med att kissa eller tömma tarmen, däremot får jag ibland (ibland upp till några gånger i veckan) svårt att hålla urinen.

Barnmorskemottagningen/mödravårdscentralen där jag senast gick kanske är ok idag, vad vet jag. Men jag har lite dålig erfarenhet sedan tidigare av dem, så jag provar gärna Kvinnoklinken istället, där det är lite mer helhetstänk. Inte långt heller, och jag har ändå två bra läkare på samma sjukhus där. De har överhörning mellan sig också, ifall det skulle vara något inför eller i samband med op. 
Känner hur jag mognat i mitt beslut att ta tag i detta, bara under senaste dygnet.  

Egentligen begriper jag inte att jag väntat med detta över huvud taget. Det är nog alldeles för vanligt att skjuta upp att ta tag i problemet på allvar, fast i mitt fall handlar faktiskt en del av detta ju om att när jag lyft det så har jag inte blivit tagen på allvar. Jag har tagit upp det flera gånger med min blodtrycksläkare t ex, när han skrev ut vätskedrivande (som komplement till blodtryckssänkande) - den vätskedrivande har också en svagt blodtryckssänkande effekt. Alla har trängningar, menade han. Jag stod på mig, vid flera tillfällen, och förklarade att det inte handlar om det utan att jag har svag bäckenbottenmuskulatur och att livmodern ramlat ner. Ändå fick jag det svaret. Han är iofs inte gynekolog utan specialist i allmänmedicin. 
Ja, det finns väldigt många ytterligare tillfällen när jag upplevt att jag inte blivit tagen på allvar. Hur många tjejer och kvinnor går inte runt där ute med framfall. Hur många blir inte tagna på allvar när de lyfter problemet? Sedan blir det väl inte bättre av att det är jobbigt att prata om i en del sammanhang heller. Men det ska väl ge sig, det är väl bara att ta tag i eländet.

Kram

'Nej kvinnokroppen SKA inte klara detta och framförallt inte de som har detta problem. Alla har trängningar" ..så typiskt att få höra det och det är  inte den första mannen som sagt  det. Gällde det män så skulle problemen tas på allvar.  Tips om hopp från din sjukgymnast låter verkligen galet och där gjordes ju ett stort fel. Jag har också inte blivit tagen på allvar men det beror på att jag talat med fel personer. En allmänläkare borde inse sin begränsning och slussa vidare. När jag kom till kvinnokliniken blev jag lyssnad på, då var jag på rätt plats. 

Våra problem är vanliga precis som du säger och trådar som din är viktig för att belysa problemet. 
Lycka till nu

(Jag läste nånstans att kvinnliga gymnaster  ofta är inkontinenta, vet inte om det stämmer men det vore inte konstig pga påfrestningarna deras bäckenbottenmuskulatur utstår) 

Tack för uppmuntran! Jag återkopplar i denna tråd efter hand. Förhoppningsvis kan det bidra till att underlätta för någon mer med liknande problem med framfall. 
Det är röd dag idag, så verkar som om jag behöver avvakta till imorgon med att ringa för att boka tid.

Såg på 1177.se att man menar att ett framfall oftast är oskadligt men att det kan kännas obehagligt: Framfall - 1177  Vad man menar med oskadligt kan man ju undra. Det är ju en skada som kan ge många men, t ex inkontinens, svårighet att gå promenader (annat än långsamt och kortare sträckor), svårighet att hoppa, dansa, träna (vissa träningsformer), socialt handikapp (t ex behov av att planera sitt liv efter var det finns tillgängliga toaletter), påverkan på sexlivet mm. Vad menar man med "oskadligt" egentligen? Är det jag som inte begriper? Tycker nog att framfall är en skada som kan ge ganska tydlig negativ påverkan på ens liv.

Har en tid hos läkaren på kvinnokliniken i slutet av denna vecka. Bävar lite, men är väl lika bra att få det gjort.
Tack för uppmuntran och stöd. Tänk gärna på mig lite extra torsdag-fredag. Gyn-undersökning torsdag ang framfall. Sedan till mödravården fredag för cellprov när jag ändå är igång 

Det kommer gå bra! Heja dig!