Hur vet man vad man ska göra?
Jag är gravid i v10.
Var på UL i v6, inte mycket att se då, men allt såg normalt ut (storlek, hjärtslag osv).
Detta var helt oplanerat, och inget som jag eller sambon egentligen ville NU.
Vi har pratat om att vi eventuellt vill senare, men inte nu.
Vi har en son som precis fyllt 1 år, så med denna graviditeten, skulle det bli 19 månader mellan barnen om vi går vidare med detta.
Jag är 37 år, och sent ute i baby-making processen, för att jag egentligen aldrig ville ha barn och hade inga planer på att ha barn.
Min son är (såklart, som alla föräldrar säger!) Det absolut bästa som någonsin har hänt, och jag skulle göra vad som helst för honom.
Nu kommer den svåra biten.
Jag är som sagt 37, tiden går, äggen blir sämre och färre för varje dag som går.
Jag har bara en äggstock och äggledare pga tumör på den andra som opererades bort 4 år sen.
Jag vill att min son ska ha ett syskon.
Men, vi bor långt ifrån nära vänner och familj (alltså ca 14 timmars flyg och runt 10.000 kr för att komma hit).
Vi har 3 timmar till närmsta sjukhus/förlossning.
Jag har en extrem oro för att barnet ska bli sjukt eller ha medfödda fel, just för att jag är så "gammal" som jag är.
Jag vill inte göra abort så länge det ser friskt och bra ut, då detta mycket väl kan vara den sista chansen, sista ägget osv.
Har tid för NIPT om 2 veckor.
Jag har ett extremt påfrestande jobb, som betalar väl, men som jag aldrig någonsin kan koppla av från (tillgänglig 24/7).
Jag är inte till freds med min arbetsgivare och arbetssituation så jag söker andra jobb nu.
Sambon jobbar 75%, men det är jag som försörjer familjen, hans inkomst är mer som "extra bonus".
Om jag byter jobb, så måste jag troligen gå ned en god del i lön.
Vi har så många "what if" på gång.
- om barnet är sjukt/har defekt, orkar vi då ha ett nyfött barn som kräver extra extra, med en 1.5 åring i huset?
- utan familj/nära vänner som kan hjälpa/avlasta när det blir för mycket, om så bara för 2 timmar. Vi har inte denna möjligheten.
- att flytta närmre hem blir framskjutet en stund då det känns orimligt att genomföra med 2 små.
- hur ska sonen reagera när han plötsligt får ett syskon?
- hur ska vi få livet att gå ihop?!
Det är så mycket som snurrar....
Någon som har råd, erfarenheter, tips, idéer etc?
