Första grav. Hur stor mage v15?

Mmmm. ... usch ja. den här tråden påminner mig om alla oönskade kommentarer om min mage när jag väntade barn.... mitt råd är bara njut av din graviditet och slå dövörat till . Jag hade också mage. jag blev till sist så stressad och nedtryckt faktiskt av alla kvinnor som påpekade hur stor min mage var (skämt om tvillingar bland annat eller att jag såg ut att föda när som) och kvinnor som kommenterade om hur fin någon annan gravid kvinna var men inte den andre..... jag hörde inte en endaste kommentar från någon man, de vet bättre faktiskt. 

när jag gick på kontroller och frågade om det var något fel pga alla kommentarer jag fick höra suckade sköterskan och sa att hon var så trött på allt detta. Det är så vanligt att gravida får höra si och så om sin mage så de går runt och tror de är onormala, att något är fel på bebisen. 

Försök och släpp och bara njut av att du är med barn. Om det syns nu låt det synas. Jag brukade ha en tallrik på min (hur praktiskt som helst) när jag satt och åt. Jag mådde hur bra som  helst och det gjorde min bebis med. Men det var taskiga kommentarer jag fick genomlida av kvinnor vart jag än gick . Kvinnor har en del att lära sig där.

Vad underbart att du tog mitt svar så! Tänk på att du har lika rätt att få vara glad och stolt som någon annan som är med barn och att detta är en speciell tid i ditt liv då din kropp faktiskt gör underverk! Jag har tavla inramad på mig själv som gravid, mina ögon glittrar i dem, taget av någon som glädjes med min graviditet. Jag har i efterhand velat visa att så här kan man också se ut och det är lika fint och rätt det med! Det finns inga rätt eller fel, gravid som gravid. Det enda som är i så fall fel är i de som fäller dumma kommentarer, det är dom som ska skämmas, inte vi. Man är ju mer sårbar och ens egen kropp kan tyckas främmande för en själv också och allt som händer, det är bara naturligt. Man ska bara ha människor omkring sig då som finns där och stöttar, inte dummisar. 

Jag kan berätta en hemlis och det är att det var några killar (fast jag var upptagen då såklart, vänta ju barn) som blinka mot mig (Flörtade!). Vet min man sa att han tyckte jag var så vacker på nåt sätt. Jag är säker på att hade jag varit gravid på en öde ö (förutom då den som gjort mig med barn) så hade jag trott såklart jag var helt normal  (och sköterskan sa att jag var helt normal fast alla de andra kvinnorna påstod något annat dumt) så hade jag mått hur bra som helst över min mage under hela graviditeten, istället blev ibland kommentarerna för mycket så jag ville inte ens gå ut  (lämna hemmet) och så ska ingen gravid kvinna behöva känna sig, men så hade jag också de här andra stunderna då jag gissar att jag sken från insidan ut (då jag nog bland annat fick de där blinkarna och smilandena, då tänkte jag att nämen ser de inte hur stor jag är, min mage, vad är det för fel på de här killarna? Kanske var så att killarna inte alls störde sig på min mage medan kvinnorna tyckte sig ha rätten att göra det och dessutom yttra sig om det. Jag och min lilla bebbi i ugnen hade inte gjort dem nåt. 

Jag gjorde faktiskt så att jag undvek de som sa dumma saker om min mage och det fick bli så att pappan till bullen i ugnen fick gå själv när jag inte mådde bra (kunde inte ta emot mera dumma kommentarer). Han kunde också vägra gå då för han ville inte gå utan mig.

Jag kunde också bli nervös innan jag skulle någonstans och träffa folk om de skulle säga något (kunde bli gråtfärdig och vägra gå eller vara spänd under kvällen, pappan såg det). Sen var det någon som sa nåt dumt och då sa jag en gång att jag hade i alla fall en legitim anledning till min mage, vad är din? (ölmage?). 

Jag håller tummarna för dig, må bra från insidan ut, det förtjänar du och lilla bebben!