Bekant hatar sitt jobb och tycker kollegorna är sterila

Men vad gränslös du verkar. Oavsett vad personen sitter och säger privat antar jag han sköter sitt jobb, annars hade han fått konsekvenser. Man kontaktar inte folks chefer oavsett hur plumpt de uttrycker sig privat om man inte misstänker övergrepp eller annat av allvarligare sort. 

Du ska givetvis kontakta chefen och berätta om sekretessbrottet!

Det är mycket allvarligt att bryta mot sekretessen!

Hur personen är mot kollegor och patienter vet du dock inte, så förhoppningsvis är personen professionell mot patienterna. Men som sagt, sekretessbrottet måste du berätta om!

Jag håller med. Hoppas att det finns skriftligt bevis också, så att är lättare att sätta dit personen.

Du SKA anmäla kollegan till chefen att denne bryter mot patientlagen.
Det är det viktigaste i allt det här.

Talesättet ''sköt dig själv så lever du längre'' har sällan varit lika aktuellt som i ditt fall. 

Det handlar ju om en fd vän, numera ytligt bekant. Inte kollega.

TS, låt din bekanta sköta sitt.

Ni som skriver att den bekanta ska sköta sitt, missar ni att den bekanta bryter mot sekretesslagen genom att berätta saker om sina patienter?

Det är givetvis något som behöver komma fram till dennes chef.

Resten tycker jag dock inte ts behöver berätta om.

Det är inte säkert att han bryter mot sekretessen. Man får prata om patienter så länge det är anonymt. 

Tillåtet "Idag hade jag en patient som var dum i huvudet och luktade sprit."

Icke tillåtet: "Idag behanlde jag en patient som hette Berit Larsson".

Ts skriver att personen berättar om saker som bryter mot sekretesslagen.

Vi får väl utgå ifrån att det då berättas saker som gör att patienterna går att identifiera.

Du menar anmälningsplikten träder i kraft?

Vilka andra jobb ska vi anmäla bekanta för att de kanske bryter mot lite olika lagar? En bekant som kör för fort till jobbet varje dag?

TS: Du får väl föreslå för din bekanta att h*n kan byta jobb om h*n vantrivs så.
Och om h*n bryter mot tystnadsplikten så är det ett brott och då tycker jag du ska berätta för din bekantas chef.

Jag hade påtalat för personen att hen bryter mot sekretessen och uppmanat hen att byta jobb.

Tow2mater

så du skulle inte ha några problem om din läkare/ssk babblade om dina hälsoproblem med vem som helst alltså?

Sekretess är en väldigt tung lag som kan få folk sparkade om de bryter mot den. Du får inte sparken för att du råkar köra lite för fort. 

Prata med din bekanta i första hand. Ge den en chans att bättra sig. Det kan vara frustration som uttrycks på ett klantigt, omdömeslöst sätt som faktiskt blir integritetskränkande. Nämn det för din bekanta och säg att du tom tänkt kontakta dennes chef, att du tycker det är så allvarligt. 

Förstår den bekanta då inte att du menar allvar, kan du kontakta dennes chef, men inte i första instans.

Jag tänker att man faktiskt säger till, såväl vänner som ytligt bekanta om man uppfattar att de totalt går över gränsen kring hur man talar om olika frågor.... Men att det också är rätt orimligt att anta att man har full koll på hur någon beter sig på jobbet, utifrån frustration som kommer fram om jobbgnället.

Visst typ av jobbgnäll kräver rätt omfattande koll på arbetsområdet för att låta rimligt. Mina kollegor kan exempelvis förstå hur oproportionerligt sur man kan bli över att någon ringer fredag kl. 15.... Som borde hanteras under lågsäsong en vanlig sketen förmiddag. När det också kommer massa ilska från den som ringer och önskemål om "snabb hantering" av något som denne väntat med att ringa om i månader så krävs det möjlighet att gnälla om detta lite senare för att ha ork att åter vara trevlig och hjälpsam och lyssna på otacksamhet.

För att bara vara en bekant har du otroligt mycket information om det hela.... Det låter tyvärr också som att du tolkar in grejer.... Som att hen blivit personlighetsförändrad... Det är en rätt stor sak att lägga märke till...

Beror ju på hur hon är på jobbet. Är hon professionell och gör sitt jobb bra så är det väl ingen fara
Hon kanske bara pratar precis som. Ibland när man haft en dålig dag och bara vill få ur sig allt.  Det låter värre än vad det är.

Vad hade du tänkt du skulle kunna göra? 

Gå till chefen isåfall, inte kollegorna. 
Att bryta sekretess är ju såklart inte ok. 

Skulle jag själv få reda på att läkaren pratat om just mig, skulle jag kanske anmäla det, kanske inte. Det beror helt på. Har det skett på en firmafest med gemensamma bekanta - ja, jag skulle anmäla. Har läkaren pratat med en for mig okänd ytligt bekant, eller en for mig okänd vän, nej jag skulle nog inte bry mig.

Men det är en annan sak än att hora läkaren prata om andra for mig okända personer. Det är inte min sak att lägga mig i mer än att om läkaren är min vän, att påtala for honom att det kanske är olämpligt - det for läkarens skull så han inte råkar illa ut. Ar läkaren en ytligt bekant är det inte min sak. Jag kunde inte bry mig mindre om att hora om andras hälsoproblem, eller vilka lagar en ytligt bekant läkare bryter mot.

Nej, man kan inte springa med skvaller på det sättet. Det är fruktansvärt att bli sviken av någon man känner på det sättet - någon man vågat öppna sig för. Dessutom är tanken fri. Du vet inte hur han är på jobbet, han kanske kan hålla masken och vara professionell där. Kanske måste han skriva av sig någonstans, just för att kunna ge det perfekta professionella bemötandet på arbetsplatsen?

Jag har också arbetat inom vård och omsorg med flera olika grupper av patienter, boende, brukare o.s.v. Ibland kunde man känna en irritation mot vårdtagarna. Själv var man halvt sönderstressad med heltidsarbete, scheman som ruckade dygnsrytmen fram och tillbaka, barn och hem och hushållsarbete, en partner som man nästan aldrig fick någon ensamtid med o.s.v.. Allt var bara jobb och stress.

...och så klagar den här tjejen (ca 20 år och frisk i allt väsentligt, "inbillningssjuk") som jag kommer ihåg nu t.ex., över att hon hade brutit av en nagel. Detta var en jättestor sak för henne, hon blev hemskt upprörd och till och med grät. Då kände jag en ilska välla upp. Hon som hade det så bra, levde med mycket grundläggande krav om att sköta sin egen hygien typ, inte mycket mer än det, alla måltider serverade, massor med dalt och försök att sysselsätta henne med roliga och utvecklande aktiviteter men inget dög. Jag hade lust att skaka henne, och sedan gå ut därifrån och aldrig komma tillbaka. Men jag gjorde det förstås inte.

...och kollegorna är ofta inte så kul heller inom vissa grenar av omsorgen, särskilt långtidsvård där utbildningskraven - och därmed också ambitions- och intelligensnivån - är låga. Det var många bittra, avundsjuka kärringar där, som hade åldrats före sin tid. Många rökare, mycket fusk med arbetstiden när de skulle smita ut och röka hela tiden, och vi som inte rökte fick ta deras jobb också. Jag är glad att jag tog mig därifrån. Borde din bekant kanske också försöka..?