Vem ärver bostadsrätten när jag går bort?

Men stopp nu! Varför vill du straffa ditt tidigare barn i detta?? Ditt ex får inte en krona av ditt arv, däremot har båda dina barn rätt att ärva dig, enligt lag om inte annat så blir det arvsrätt som du tack och lov inte kan testamentera bort. Varför vill du att ditt första barn ska få så lite som möjligt? Fy fabian, vilken förälder du är! Din sambo har rätt till halva bostadsrätten om ni köpte den för gemensamt bruk, det kan väl för sjutton få räcka så.

Du tänker så galet att jag knappt har ord.

Göra ett av sina barn arvlösa för att MAMMAN fått bra underhåll??!!

Lär ju göra susen för syskonens relation sedan när ni vuxna är borta?

1. Det är inte säkert att halvsyskonen har någon relation ens idag. De kan ha för olika ålder, ha bott många mil från varann osv.

2. Nu blir jag som Kaffedraken: Det är alltid barnen från första äktenskapet som ska straffas och överges, de ska givetvis få sota för det som mannen tyckte var fel på den mamma han själv valde till sina barn.

Eftersom män aldrig är ansvariga för sitt val eller barn som blir till, det bara händer och är inget man behöver bry sig om när man har tröttnat på en kvinna, även om man var gift med henne och själv påstod att barnet var önskat.

Ja, jag är bitter. 

Om du äger hela bostadsrätten och ni fortsätter vara sambos (alltså inte gifter er) så ärver dina barn halva lägenheten var. (Eller motsvarande värde)

Vill du ha det på något annat sätt bör du prata med en jurist och skriva testamente samt eventuellt skaffa en försäkring som gör att sambon kan köpa ut lägenheten. Det hjälper inte helt att ni gifter er, för särkullbarnet har alltid rätt att få minst sin laglott.

Det finns så klart sätt att undanta så mycket som möjligt av arvet från vanliga arvsregler, men det är svårt att undanta allt.

1. Gift er!

Vid dödsfall fördelas giftorättsgods innan arv så då får din nya fru hälften av giftorättsgodset. Det undantas alltså arvet. Helt plötsligt är då arvet som ska fördelas hälften så stort.

Om du är orolig för vad som händer vid en skiljsmässa så kan ni skriva ett äktenskapsförord som säger att det ni tar med er in i giftermålet är er enskilda egendom om ni skiljer er inom t.ex. X antal år, men inte i det fall någon av er dör. Ni behöver även skriva vad som händer om din nya fru dör först mm. Ta hjälp av jurist.

2. Om du verkligen vill att ditt barn (som du har med ditt ex) ska få så lite som möjligt skriver du ett testamente där det framgår att det barnet endast ska få sin laglott, vilket är hälften av arvslotten. Då undantar du så mycket du lagligt kan. Återigen, ta hjälp av jurist.

3. Ha kapital i en kapitalförsäkring med din sambo/nya fru som förmånstagare vid eventuellt dödsfall. Detta kapital undantas från arvet. En kapitalförsäkring är i allmänhet bra på så sätt att då får din sambo/nya fru kapital att lösa särkullbarnets arv utan att t.ex. behöva sälja lägenheten. Men den går alltså att använda för att undanta ännu mer kapital från arvsreglerna.

Ovanstående är de tre enklaste sätten att lösa det du vill uppnå. Beroende på i vilken utsträckning du vill minska arvet för särkullbarnet så kan du genomföra en av punkterna eller två eller alla tre punkterna.

Det går säkert att göra på fler sätt, men jag är ingen expert på det. Dessa tre punkter är jag däremot helt säker på fungerar. Så ta hjälp av en jurist som verkligen kan detta med arv.

Jag tycker att du ska tänka om vad gäller ditt första barn. Det är inte hens fel att du ger mamman så mycket pengar!

Dina barns arvslott kan du inte avtala bort. Det är 50%. Det betyder att resterande 50% kan du testamentera till vem du vill.

Din sambo ärver bara om du skriver testamente om att hon ärver 50% av ditt, men då måste hon köpa ut både ert första barn och ert gemensamma. Är ni gifta så kan första barnet ta ut sin del direkt och det gemensamma kan behöva vänta till även mamman går bort.

Istället för att börja trafsa om arv, låt barnen ärva lika mycket! Sedan skaffa en livförsäkring med din sambo som förmånstagare. Då om det värsta händer har hon ju råd att köpa ut båda barnen för lägenheten.

1. Exakt så är det. 

2. Exet har sedan början vägrat samarbeta i hur vi ska göra med barnen och hon har dessutom ensamvårdnad. Jag har alltså inte fått se eller träffa mitt första barn på 9 år! Allt som rör oss emellan sker genom någon tredje part. Vi komunnicerar inte direkt. Så ja, jag är väldigt BITTER jag med. Men trots det betalar jag bra med pengar just för att barnet ska ha det bra och det går in på ett särskilt konto som endast barnet kan ta nytta av när den fyller 18 snart och jag hoppas att mitt barn kommer att ta kontakt med mig en dag när den är vuxen och kan tänka själv. Så nej, detta är inte ett straff. Jag har tagit ansvaret i att se till så att mitt första barn har det bra  ekonomiskt och kommer fortsätta ha det bra om jag går bort. Jag har dessutom lämnat mitt hus till exet som är värd minst 8 miljoner så skulle något hända henne så ärver mitt första barn henne också. Jag hoppas som sagt att mitt första barn en dag vill lära känna sin pappa på riktigt och kontaktar mig. 

3. Självklart vill jag att min nuvarande sambo (vi kommer att gifta oss vid nyår) och gemensamma barn ska få ärva något även om det inte blir lika höga summor som exet har haft turen att få. Bostadsrätten ligger knappt på 5 miljoner. Företaget... tja ca. en halv miljon. Jag hade inte lämnat ett skit till exet, den otrogne slampan, om inte jag tyvärr hade haft ett barn med henne. Men nu är det så och jag har tagit min del av ansvaret. Det var hon som förstörde äktenskapet för 10 år sedan, hon som ansökte om ensamvårdnad för att straffa mig. Hon som har ljugit och förstörd bilden av mig för vårt barn. Mitt barn tror att jag är monstret. Mamman är alltså genomkorkad och jag godkände tillslut att lämna över vårdnaden till henne för att barnet inte skulle påverkas ytterligare av konflikterna. Det är en lång och hemsk historia som jag inte tänker gå in på mer.

Okej, om vi säger att jag köper din bild av alltihop: 

Hur ska ditt barn veta att du går och tänker på det när du inte är närvarande på något sätt i barnets vardag?
Kan du i alla fall skriva brev till barnet eller något?

Att bara ta kontakt vid 18 tror jag är för sent. Saker går sönder i ett barn när man upplever att en förälder inte bryr sig, även om de rent materiellt gör allt de ska och lite till.

Jag är sönder. Jag kan egentligen aldrig lita på män, jag tittar mig alltid om för att se vem som kommer att hugga mig i ryggen och jag har hela tiden en plan för att ta mig loss från den jag lever med om de ska börja bete sig som min pappa.

Gör mannen något som får mig att känna mig oälskad eller inte respekterad så blir jag till ishäxan i Narnia på fyra sekunder och bereder mig mentalt på att flytta.

Det är väldigt energikrävande att leva livet så.

Jag hoppas ditt barn inte får den sortens djupa problem. Men det är inte barnet som kan lösa den här situationen, det är du som är vuxen som måste vilja.

Oavsett vad som ligger i det förflutna har ditt första barn ändå rätt till sin arvslott, vilket blir 25% av det du äger. (Skaffar du fler barn blir det ju mindre, nu delar dina två barn på 50%)Utan testamente ärver båda dina barn allt du äger, fram tills du gift dig.

Så det bästa är väl att skriva ett testamente så fort som möjligt med din sambo 50% av det du äger.
Och som sagt skaffa dig en livförsäkring så att hon kan köpa ut första barnet, vore ju tråkigt om hon måste sälja så att ditt barn kan få ut sina 25%.

Som läget ser ut nu och framtid är;
Du äger 50% och sv detta kommer din fru när ni gift er då ärva 50%  av och dina 2 kvarvarande barn ärva 25% vardera av. Bara Särkullsbarnet kan begära ut direkt, det gemensamma får när mamman går bort.

Om du inte gifter dig eller fram tills du gifter dig : nu äger för 6 miljoner får din sambo då 3 miljoner och barnen 1,5 miljoner var (Om testamente skrivs)

Om du gifter dig så kommer d
ni äga för 6 milj tillsammans, frun ärver då  1,5 miljoner av din del som är 3 miljoner och barnen 750 000 var.
Har du då en livförsäkring på 1-2 miljoner så kommer din sambo/fru kunna köpa ut ditt barn.

Ska tillägga att två manliga vänner som har blivit övergivna av sina fäder i tidig ålder har mått ännu sämre än jag, och båda är dessutom barnlösa vid 50+.

Många har redan svarat att du inte helt kan göra dittt förstfödda barn arvlöst. Du kan dock i testamente förordna att allt ska gå till ditt yngsta barn. Där kan du ange att det är din önskan men om ditt äldsta barn klandrar testamentet så ska det barnet endast få sin laglott. Kanske ditt äldsta barn respekterar din önskan. Eller att det barnet inte alls vill ha något från dig.
Men det finns en annan väg för att se till så att allt fördelas enligt din önskan. Flytta till ett EU-land som har en atvslagstiftning som gör att du helt kan utesluta vem du vill. Du måste dock vara stadigvarande bosatt i det landet vid din död. Något att vara uppmärksam på är skillnaden mellan olika länders lagstiftning när det gäller arvingars ansvar för dödsboets skulder. I Sverige ärvs inte skulder, dödsboet betalar de skulder som finns. Man vill ju inte att arvingar ska bli tvugna att betala kvarvarande skulder.
https://e-justice.europa.eu/166/SV/succession

Så du har alltså helt släppt ditt föräldraansvar och övergett ditt första barn. Räkna inte med att hen kommer att kontakta dig som vuxen, du har först övergett hen, hens syn på dig förgiftas garanterat av exet och du försöker dessutom göra hen arvslös. Snyggt. Årets pappa. Du skriver att du gav upp vårdnaden för att inte barnet skulle drabbas, feltänk. Du skulle så klart ha ansökt om enskild vårdnad för dig själv om du hade varit intresserad av ditt barn, med tanke på mamman så hade du haft väldigt stor chans att få den också. Till och med i de fall där pappan misshandlar både barn och mamma tilldöms de vårdnaden om mamman håller på med umgängessabotage, inte informerar pappan ordentligt, ställer till med kommunikationsproblem mm. Bara så du vet.

Sedan det där med huset... Du tror på något sätt att det är garanterat att barnet ärver efter mamman? Glöm det. Hon kan skänka bort huset, sälja det och sätta sprätt på pengarna själv så det inte finns en krona till barnet, se till att testamentera bort så mycket som möjligt så arvet halveras. Det finns mycket hon kan göra som drabbar barnet. Det enda du har åstadkommit är att SKÄNKA fyra miljoner TILL DITT EX.

Gift dig, skriv över bostadsrätten på sambon men den ska ändå vara giftorättsgods. Alltså så delar ni på den om ni skiljer er. 
Gå till en jurist. 

Finns inget testamente eller andra papper ärver dina barn 50% var, din sambo får ingenting och tvingas lösa ut båda barnen om hon vill bo kvar. Gifter ni er ärver din sambo (som då är din fru) 50% och barnet du har med din exfru 50%. Särkullbarn har alltid rätt att få ut sin del av arvet direkt, med testamente kan du göra den delen mindre men arvslotten kan du inte få bort i det här fallet är det 25% 

Det krävs att man varit en rätt kass förälder för att man ska bli av med både vårdnad och umgänge. Och även om vi nu leker med tanken att du är helt oskyldigt ?dömd? så är det ju inte barnets fel om det nu är morsan som är manipulerande, då är ju barnet offret i ännu större utsträckning och ska dessutom straffas av pappan som hen har berövats genom att han gör barnet arvlöst. Man häpnar.

Ännu mer häpnar man över att denna förälder avser sitta apatiskt och vänta på att BARNET ska söka kontakt efter 18 årsdagen.

Maken till föräldrainkompetens.

Ja, för att använda ett uttjatat uttryck på FL: man baxnar! Herregud... Som att det där barnet skulle vilja ha något att göra med sin pappa som vuxen, skrattretande. Och tragiskt! Man kan ju bara föreställa sig vad den stackarn har med sig mentalt i bagaget som kan kräva terapi och garanterat landa i destruktiva relationer. Man kan hoppas att den där idioten till mamma lyckas fånga en vettig karl som åtminstone kan stå som manlig förebild för barnet. Man baxnar! Trodde aldrig att jag skulle använda det uttrycket!

Det är bara att skriva över lägenheten i den nya sambons namn redan nu, innan du kolat vippen.

Ja du behöver skiva testamente. Du kan skriva bort arvslotten till ditt barn som lever med ditt X. Och testamentera 25% till din sambo. Men 25% som är laglotten kommer ditt barn med den andra mamman att ärva.

Din sambo kommer då få 75% och ert gemensamma barn ärver sen henne, om du går bort först.

Att skriva över lägenheten på din sambo kan fungera om det är många år tills du går bort, annars ses det som att du givit bort arvet och barnet kan iallafall kräva sin del. Lite osäker på hur det funkar, men vore jag dig skulle jag fråga en jurist och skriva ett ordentligt testamente.

Din exfru ärver inget mer, hon fick allt hon skulle få i bodelningen vid skilsmässan. 

Din sambo ärver inte heller någonting, eftersom ni inte är gifta. Du skriver att ni bor i "din" bostadsrätt, och det tolkar jag som att du ägde den innan hon flyttade in. Då gäller inte sambolagen heller. Men hon har rätt till hälften av möbler och husgeråd och sådant som anskaffats för gemensamt bruk. Inget av det som du står som ensam ägare på. 

Dina två barn ärver hälften var av din förmögenhet, inklusive värdet av bostadsrätten. Tills de blir myndiga, kommer respektive kommun att utse en överförmyndare åt var och en av dem, som håller i pengarna så att ingen av mammorna kan ta ut pengar till sig själv, utan endast för sådana ändamål som direkt kan motiveras att det är för barnen. 

Ett testamente kan förstås ändra detta, men ditt tidigare barn kan aldrig få mindre än sin laglott, som är hälften av vad det skulle få utan något testamente. 

Om du vill skydda din sambo mer vattentätt, är det egentligen bäst att ni gifter er. Då får ditt tidigare barn bara ut sin laglott (om du skriver testamente på det såklart), i övrigt får din nya fru allting. Och ert gemensamma barn ärver henne först när hon också går bort.  

Detta funkar också, men om det tar slut med nya frun så ÄR det hennes bostadsrätt och förblir så. Då kan TS stå utan bostad. Det är ytterst sällan värt att skriva över sina tillgångar på någon annan, medan man är i livet. Det skulle vara om man har begått något brott, och vet att man kommer att åka fast - med skadeståndsanspråk från offren. Sådana saker. Då är det bäst att inte äga något på papperet, såklart.