Förälder med autism. Stöd?

Och om man redan har barn? 

Handlar inte om min partner utan en släkting till mig.
Hen har diagnos autism/asperger. Svårt att se barnens behov. Svårt att kunna se konsekvenser. Resonerar lite så att "det kan dem när de är vuxna" när man påtalar att hen kanske behöver träna på matlagning, tvätt osv. Har svårt att se när barnen t ex inte mår bra men inte säger något. Lägger t ex inte märke till om barnet/barnen petar i maten och är tystlåtna vid middagen, sitter länge på sina rum, är lite småsura/nere osv. Har väldigt svårt att prata om känslor och att kanske främst förstå andras känslor. Resonerar lite som att alla tänker och fungerar som hen gör och förstår inte varför barnet blir ledsen om det inte blir ett "ordentligt" kalas för att hen själv inte bryr sig om uppvaktning. Hen låter sina föräldrar vabba alltid och prioriterar alltid jobbet. Ibland kanske det är ok, men ibland är det så att man tänker att barnen faktikst hade behövt sin förälder. Hens föräldrar har uppsökt akuten, vården, tandläkare osv med barnen för att hen inte vill vara ledig från jobbet. Har svårt med sociala koder. Bjuder aldrig på kaffe när det kommer gäster t ex utan bjuder på Pepsi max eller energidryck som hen själv dricker. Socialiserar inte utan kan sätta sig och titta på tv eller spela på telefonen när det är gäster där. Har svårt stt prioritera bort sitt specialintresse. Kan bli uppslukad i detta och märker inte när barnen söker kontakt. Barnen kan skrika flera gånger. Yngsta barnet har kissat på sig vid åtminstone ett tillfälle för att hen inte uppmärksammade att barnet ropade och behövde hjälp på toa. 

Jag tycker svårigheterna ändå är ganska stora. Hen gör sällan något i vardagen med barnen. Köper ofta skräpmat då kunskapen kring matlagning är låg. Blir pushad av kanske främst mig att få barnen att prova olika sporter eller så, men blir inget mer än så. Är hens föräldrar som aktiverar dem mest. De hjälper även mycket till hemma. Den andra föräldern finns inte i bilden.

Vi upplever att dagarna bara går förbi och barnen sitter och spelar varje kväll och på helgerna. Varje gång man är förbi sitter barnen och spelar eller tittar på tv. 

Har försökt prata med hen om detta men hen stöter ifrån sig. Hen är diagnostiserad med autism/asperger, men har ändå ingen självinsikt. Vi har pratat om att det är viktigt att barnen aktiveras och då kanske hen åker iväg till ett lekland. Vi har pratat om att det är viktigt att barnen gör annat än bara spelar och tittar på tv. Men jag tror att hen tycker det är skönt att denna kan ägna sig åt sitt specialintresse och inte förstår vilka konsekvenser detta får för barnen. Hen kan inte se långsiktigt utan tar var dag som den kommer och säger alltid "imorgon ska jag", men inget händer dagen efter. 

Jag tänker att hen kanske behövt få information någonstans ifrån kring hur denna typ av diagnoser faktiskt påverkar föräldraskapet och på något vis få mer förståelse kring hur hen kan agera.