Starka skuldkänslor gentemot det blivande äldre syskonet.

Jag var 8 när min lillebror föddes  Det var kul, då är man gammal nog att minnas och vara med mycket mer. Han brukade få sitta i babysitter på mitt rum och titta på när jag lekte. Har ni plats för hoppgunga minns jag det som roligt som äldre syskon att få se bebisen komma upp och studsa omkring. Minns också att jag fick ta ut honom själv i barnvagnen och läsa godnattsaga för honom när han blev större. Särskilt barnkär var jag aldrig som person så mest pysslade jag med mitt eget, men glad över honom var jag ändå.

Visst försvinner en del av föräldrarnas tid, men man får inte glömma att det ger mycket att ha ett syskon också. Du och 8-åringen kan kanske hjälpa varandra att hitta det roliga i det hela? Förklara att bebisar växer jättesnabbt första året och förändras hela tiden, titta på gamla bebisbilder på henne och berätta om den tiden. Om ni har en öppen dialog från start blir det lättare att prata om det som känns jobbigt också, tänker jag.

Glöm inte heller att ni får en tidsmässig bonus av föräldraledigheten! Även om 8-åringen går i skolan är det säkert skönt med en förälder som alltid är tillgänglig och inte går i jobbtankar. Som kanske t.o.m. hinner stöka undan mat, tvätt och andra måsten medan hon är i skolan, så mer tid finns för varandra på kvällen?